Manilla visar sin bästa sida

En perfekt dag, så här ska semester vara. Resedamen på hotellet har fixat en flygbiljett till söndag fm. Så var det klart. Efter det och min lunch tog jag en långpromenad genom Malate söderut, sedan höger och över Roxas boulevard som löper längs Manillabukten.
Där, på en sorts halvö, ligger Imeldas kokosnötpalats. Som var stängt. Men det gjorde inget, för på vägen dit passerar man ett annat av hennes påhitt. Under Ferdinands valturné 1965 deklarerade hon att om han vann, skulle hon låta bygga en ny nationalarena. Så blev det också. Det är en mycket imponerande byggnad i betong med två breda uppfarter som vrider sig runt en fontän på framsidan. Själva byggnaden har formen av en suggestiv gigantisk låda och bortom den en ännu större låda. Jag antar att man kan kalla alltihop bombastiskt. Man fick inte plåta inuti, vilket jag gjorde ändå med mobilen. Trapporna är breda och hela formen är som ur någon harry potter-film eller så. De höll på att öva ett kommande dansnummer vilket jag och några andra turister tittade på. Man är typ ända västerlänning nästan överallt för övrigt.

Efter det la jag in mig på spa i tre timmar. Anläggningen är i ett gammalt kolonialt hus med en innergård där de har tre pooler under palmer och bar himmel. Det porlar vatten. Bäst satt jag där och bubblade i en pool ihop med en filippin när en kille kom och undrade om vi ville ha te. För fan, bring it on. Jag som inte dricker te drack en kanna te. Mkt rogivande alltihop.

Nu har jag just ätit en massa mat på en filippinsk restaurang vid Roxas där man också måste lämna sin revolver i entrén. Jag sitter och försöker se om någon lämnat in någon. Tror inte det.

Dricker San Miguel Super Dry.