ETOSHA: Några tips för dig som planerar besök

Etosha - tips för den som planerar ett besök

Nationalparken Etosha har tre "läger", de platser där man kan bo inne i parken. Boende måste bokas före ankomst annars släpps man inte in. Jag bodde på det mellersta lägret, Halali, som inte ligger i anslutning till någon av parkens entréer utan mitt i. Halali i sig är det inget fel på, däremot är omgivningarna inte så bra. Jag bedömer att det är bättre att antingen på vid det sydvästra lägret, nära Andersons Gate genom vilken jag misstänker att de flesta turister kommer, eller vid det nordöstra. (En bra startpunkt om du kommer söderifrån är den småtrevliga staden Outjo som ligger tio mil söder om Andersons Gate, där det finns mängder av boende, möjligheter att bunkra mat med mera.)

Naturen kring Halali består av låga lövträd vilket omöjliggör särskilt mycket sikt från vägarna du åker på (man får bara köra på grusvägarna, inte ute i naturen). Det fanns bland annat en hel del giraffer där vid mitt besök, men bristen på sikt gör att du bara ser djuren närmast vägen. 

För att göra någon vettig animal-spotting måste du ta dig antingen nordost eller sydväst i parken, i närheten av de två andra lägren. Jag såg flera lejon, från långt håll visserligen, och fem-sex andra arter inklusive mängder av zebror, giraffer och antiloper (tror jag de kallas, ska kolla upp saken).

Parken är dock så stor så du kan i praktiken köra runt i en timme, om du har egen bil, utan att se några djur alls. Det gäller att ha lite tur särskilt om det som vid mitt besök är regnperiod, då djuren sprider ut sig och inte är beroende av de olika vattenhål som finns utmärkta på parkkartorna. 

Ett annat tips: spana efter turistbussar eller andra bilar som stannat och där personer sitter och glor i sina kikare (glöm inte ta med egen kikare) - det de ser vill troligen du se. Det var så jag hittade mina lejon, vid två olika tillfällen.

BILDEXTRA: Diverse smått och gott från kameran

Är åter i Swakopmund, sitter med ipaden på ett nätcafé och kollar mejl. Svängde in på infarten till världens största urangruva, Rössing, som ligger 5 mil bort på vägen hit och kom i samspråk med en chaufför där som sa att det går guidade turer i gruvan imorgon. Jag ska vara på plats vid museet i Swakopmund före kl 10, sa han. Så jag ska vara det och se vad som händer.

I alla fall, här är lite olika bilder. De visar bland annat mig i Namiböknen på en så kallad "quad bike" - något av det roligaste jag gjort. De går sjukt fort, känns det som i alla fall.

JOURNALISTIK: Uranboomen gynnar Namibia

Skrev en artikel i SvD nyss om Namibias blomstrande gruvindustri, som
ger pengar men inte direkt nya jobb.

>>> Till artikeln: http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/gruvdrift-starker-namibia_5975663.svd

NAMIBIA: On my way back to Windhoek

Har stannat till i en liten stad, by kanske, som heter Uis for att
kolla mejlen. Det tar de N$1 per minut for, sa det blir inget
jattelangt inlagg. Man i alla fall, jag haller pa att i sakta mak ta
mig ater soderut mot Windhoek, troligen via Swakopmund, genom den del
av Namibia som kallas Damaraland. Har ar det grusvagar som regerar,
vissa bra, andra... inte bra. Jag har fatt rejal ovning i att kora
grusvag. Natten som gick tillbringade jag pa ett stalle mitt i oknen
som heter White Lady Lodge, tror jag, en oas bredvid Ugab-floden med
utsikt mot en bergskedja som tyskarna kallade Brandberg. Den rodaktiga
graniten ser ut som den brinner vid solnedgangen i vaster, darav
namnet.

Korde faktiska rakt over Ugab-floden igar - utan bro. Det ar inte sa
dramatiskt som det later, det finns inget vatten i den. Istallet ar
hela flodbotten full av sand. Det ar bara att koppla i fyrhjulsdriften
och gasa pa ratt over. Men det ar anda en flod, vattnet rinner under
marken genom stenlagren nere i marken, enligt agaren till stallet jag
bodde pa.
- Tre dagar i borjan av februari, flodade vattnet aven ovan jorden, sager han.

Hade jag haft mer tid sa hade jag gjort en tur till nordvastra
Namibia, dar bland annat Himba-folket haller till. Det ar landets mest
otillgangliga och glesbefolkade del, alldeles mot gransen till Angola.
Men det hade kravt en del forberedelser i form av att bunkra mat och
diesel, plus en dagsetapp pa kanske 60 mil, sa jag orkade inte med
det, alltfor tajt om tid.

Men nar den har delen av resan nu drar sig mot sitt slut sa kan jag
konstatera att Namibia overtraffat mina forvantningar pa en rad satt.
Vanligt, vackert, vilt kan det sammanfattas med. Naturen ar malet med
det har landet, och resan, inte destinationen, blir sjalva malet. Till
nackdelarna hor att det ar sa glest befolkat, bara 2 miljoner i detta
jatteland, sa man traffar sallan pa sarskilt manga namibier. Har trots
allt hunnit mota en del, bland annat en fattig familj igar, dar en av
grabbarna tjanar pengar genom att salja roliga stenar som han hittat i
bergen till de (inte sa manga) turister som stannar vid hans rangliga
stuga. Jag kopte nagra av honom for 50 namibiadollar (ca 45 kr). En
aldre kvinna och tva sma barn pa 1 och 2 ar kom fram och halsade.
Nar jag skulle ga sa han, fragande:
- Some food for the kids?
Jag gick till bilen och rotade fram ett paket salta kex som jag haft
som nodproviant och gav dem. De sag tacksamma ut. Det kanns som om de
behover de kexen betydligt battre an jag.

Klockan ar halv elva har nu, det blir troligen ca 40 grader idag i
oknen. Betydligt svalare under natten dock.

Nu ska jag vidare soderut nagra mil till berget Spitzkoppe, en ensam
granitklippa som reser sig ur oknen och som ar landets andra hogsta
topp, tror jag (den hogsta ligger har intill, som en del i
Brandbergen, ca 2500 meter). Jag ska inte ens forsoka att klattra upp
dock, det far jag spara till en senare resa.

NAMIBIA: Bilresa genom fantastisk natur

OUTJO. Har hamnat i en ovantat trevlig hala (engelskt tangentbord...)
med namnet Outjo, ganska rakt soder om nationalparket
Etosha, dit jag ska imorgon. Ska bo pa ett litet somnigt
backpackerjoint med utomhusdusch. Har just fatt en burgare och en
pilsner, sa nu ar jag glad om an lite trott efter en hel dags
bilkorning pa smala, vindlande, skumpiga och dammiga afrikanska
landsvagar.

De 2 senaste dagarna kan sammanfattas sahar:

Igar korde jag sa langt norrut som det gar i nationalparken Skeleton
Coast. Stallet man hamnar vid heter Terrace Bay. Ett par kilometer
norr darom star det en skylt om att det ar forbjudet att fortsatta.
vill man langre norrut, dar naturen blir riktigt vild och dar oknen
moter havet pa allvar sa far man flyga in. Det ligger bortom min
budget.

Men det var en oerhort vacker och maktig korning. Man tror att det
kunde vara enformigt att kora genom oken, men icke. Landskapet andras
standigt - ena minuten stapp, sedan sanddyner, darefter svartkolnad
vulkanisk stenbelaggning sa langt ogat nar. Forsta delen, ca 15-20
mil, ar vagen gjord av salt, packad salt, vilket man begriper nar man
inser att man ar omgiven av oandliga saltfalt at bada hall. Sedan blir
det grus, inte alltid sa enkelt att kora pa.

Motte en amerikan, Niclas, som just tjanstgjort sex manader i
Afghanistan. Han hade kort upp fran Swakopmund i en hyrd VW Polo hela
vagen far att leta skeppsvrak. Val uppe i Terrace Bay insag han att
han inte skulle hinna ater samma dag, sa det foll sig att vi satt
igarkvall nere vid Atlantkusten och drack rodvin och snackade politik.

I morse lamnade jag Terrace Bay vid 10-tiden och tog mig sedan ut
genom Skeleton Coast-parkens ostra port. Aven dar passerar man helt
otroligt vackra scenerier - ska kasta upp lite fler bilder har sedan.
Kontrasterna later sig knappt beskrivas: ena minuten ett
Mordor-liknande bergslandskap som vore det hamtat ur Sagan om ringen,
runt nasta krok ett sorts Edens lustgard med boljande grona angar. Jag
har sett vilda antiloper och zebror. Valdigt skygga, nar man far syn
pa dem maste man tvarnita och sedan smyga fram pa ettans vaxel, annars
sticker de.

Jo forresten, sen har jag kort sk quad-bike i namiboknen strax soder
om Swako ocksa. Bland det roligaste jag gjort. Bra ovning pa att kora
ett fordon i sand, lite knepigt. Det galler att ha kraftig gas i
uppforsbacken och sedan glida ned med motorbroms sakta i den branta
utforsbacken pa sanddynen.

Imorgon ska jag in i etosha och stanna dar tva natter.

Internet ar valdigt segt har sa det blir inte sa manga bilder just nu.

ROADS LESS TRAVELED: Ny körning imorgon

Tog bilen ut i Namiböknen, sanddynerna strax söder om Swakopmund, tidigt i morse för att fotografera i morgondiset. Mycket fint, även om solen dolde sig bakom dis. Bilderna gick inte att ladda in i ipaden så dem får ni se sen.

Annars har jag tagit det lugnt på förmiddagen, men nu ska jag packa ihop och åka till en firma som heter Desert Explorers som jag fått tips om. Diset gör att jag nog ställer in beachaktiviteterna idag, men man vet aldrig - kanske kan få till ett snabbdopp ändå.

Imorgon tar jag nästa pass i rundresan, in i parken Skeleton Coast. Se kartan (om den nu kommer med här): jag har ett rum bokat i Terrace Bay, som är så långt norrut man kan köra i parken. Det är den här kuststräckan som är ökänd för sina farliga rev utanför, vilka orsakat många skeppshaverier genom seklen.

De flesta turister, enligt Lonely Planet i alla fall, kör bara ungefär halvvägs så långt som den allmänna delen av parken sträcker sig. Men då missar man tydligen en mäktig sträcka av kusten, med havet på ena sidan vägen och den öde öknen på den andra.

Jag kan bara gissa att det är si och så med internet där, så räkna inte med uppdateringar på ett tag (kan inte skicka blogginlägg från mobilen i Namibia, bara sms, förutsatt att det finns täckning förstås).

Over 'n out.

LIBYEN: Gaddafi tappar kontrollen

MOTIGT FÖR GADDAFI. Upproret i Libyen, inspirerat av Tunisien och Egypten där diktatorerna tvingats bort, blir allt våldsammare. Jag kollar på Sky News just nu och både den kanalen och bland andra Al-Jazeera rapporterar att Gaddafi tappat kontrollen över flera städer under senaste dygnet. Samtidigt räknas antalet döda i flera hundratal, kanske tusen eller fler.

De utländska medborgare som befinner sig i Libyen försöker desperat ta sig därifrån. Men enligt Sky News har myndighesapparaten i landet brakat samman så pass att byråkratin kring att lämna landet inte heller fungerar.

Både i östra och västra Libyen tycks demonstranterna ha tagit kontroll över vissa områden och städer, enligt Al-Jazeera som rapporterar från östra Libyen, nära den egyptiska gränsen där inga av Gaddafis säkerhetsstyrkor syns till längre.

>>> Story: http://english.aljazeera.net/news/africa/2011/02/2011223125256699145.html
>>> Medierna i Mellan Östern: Gaddafi är rökt (BBC)
>>> Politiska oron i Libyen pressar upp oljepriset (WSJ)

ON THE ROAD: Delsträcka 1 med min Toyotatruck

Dag 3 Till Swakopmund

Jag har korsat Kalahariöknen i centrala Namibia från Windhoek ner till kusten och Swakopmund. Här ska jag försöka komma iväg och åka fyrhjuling i sanddynerna imorgon. Hoppas också få tid at hoppa i Atlanten, eller i varje fall ligga på beachen en timme eller två. det är egentligen det enda jag planerat för Swako, som de kallar stället ibland. Mängder av europeer här - och terrängfordon.

Kalahari har viss växtlighet, där finns inte de riktiga sanddynerna som dyker upp närmast kusten. En svensk motsvarighet, rent utseendemässigt alltså (inga jämförelser i övrigt) skulle kunna vara allvaret på Öland. Ju närmare kusten man kommer, desto mindre växtlighet. Och, som sagt, precis vid Atlanten dyker de mäktiga sanddynerna upp i fjärran, en aning söderut.

En kommentar om transporter: jag har inte sett ej enda långfärdsbuss. Inga tåg heller för den delen, vare sig i i Windhoek eller idag när jag körde bredvid järnvägen i säkert 15-20 mil, från och till. Här gäller egen bil, eller åka med en organiserad tur.

De vägar jag åkt idag är först B1, norrut från Windhoek, och sen B2 västerut mot kusten. Det är mycket bra vägar, asfalt hela vägen, om än lite smala. Väggrenar kan man glömma. Försökte åka en mindre grusväg och det hade säkert gått (mötte bland annat stor Scania djurtransport i full karriär) men det hade tagit väldigt lång tid. Jag får troligen smaka på grus norrut ändå, när jag ska till Etosha.

Nu ska jag in till Swakos lilla centrum och äta en bit och ta en pilsner.

EGYPTEN: UD tar bort reseavrådan

Utrikesdepartementet, UD, avråder inte längre från resor till Egypten. Stabilare säkerhetsläge gör det fritt fram att åka även till Kairo.

>>> Läs mer här: http://www.regeringen.se/sb/d/3436/a/161594

NAMIBIA: Rundvandring och ett tyskt slott

Dag 2 Windhoek

Namibias nationalparksmyndighet har sitt kontor längs Independent Avenue mitt i Windhoek. Jag var där idag för att boka up en natts boende i Skeleton Coast, där man likt alla statliga parker i landet inte får köra in utan bokat boende. Bokningssystemet i landet är i världsklass: jag hade skickat en bokninganmälan via internet från Stockholm strax innan jag åkte och när jag klev in på kontoret var allt bokat och klart.

Nu sitter jag och skriver på ett kafé utanför ett tyskt slott (!) uppe på en kulle där jag har utsikt över halva Windhoek. Det är alltid en bra strategi att ta sig upp på en kulle vart man än kommer för att få överblick.

Har i övrigt vandrat runt i stan, bland annat längs Robert Mugabe Avenue och utmed Fidel Castro Street, och fått koll på hur stan hänger ihop. Efter min kopp kaffe och fruktsallad på slottet ska jag vandra åter till guesthouset. Dagens återstående uppgift är att lokalisera hyrbilsfirman.

Åska har mullrat idag också över stan. En liten skur kom, men det är inget direkt tropiskt regn det är fråga om än så länge. Det har vattenbrist i landet så allt vatten är välkommet antar jag. Frisk och trevlig luft blir det också.

Jag uppe vid ett tyskt gammalt slott, numera hotell, vid en kulle.

En kvinna med en unge pa ryggen.

Min hemlagade middag.

Middag vid mitt guesthouse.

Tyskarnas slott, numera hotell.

Utsikt over Windhoek, Namibia.

LIBYEN: Stridsflyg till attack mot demonstranter

From The New York Times:

Warplanes and Militia Fire on Protesters in Libyan Capital

Col. Muammar el-Qaddafi struck back at mounting protests against his rule with helicopters and warplanes that besieged parts of Tripoli on Monday, according to witnesses and news reports.

http://nyti.ms/fdNYNi

/Erik

NAMIBIA: Framme efter ett dygns resa

Hej, Afrika - nu är jag här!
WINDHOEK, NAMIBIA. Efter nära 24 tmmars resa befnner jag mig i södra Afrika. Det är lite svår att ta in, särskilt som flighterna gick så smärtfritt. Det känns som ett större äventyr att åka genom Sverige med SJ. Men här, dock, finns ingen snö: det var 25-27 grader varmt tidigare på eftermiddagen, nu när klockan är strax efter 19 har vi kanske 22. Mycke behagligt.

Kom fram till mitt guest house, med det Sagan om ringen-inspirerade namnet Rivendell, vid 15-tiden. Stället utgör en exemplarisk start på semestern. Lugnt, stilla, nästan lite meditativt. Pool har de. Jag har det billigaste rummet, utan dusch och toa men med handfat och fläkt. En bit bort från där jag sitter nu på terrassen spelar ett par tyska turister trumma och gitarr, falskt, medan en liten namibisk grabb dansar stepp. Sälv har jag gjort middag. Tog en promenad i området för ett par timmar sedan, medan ett mäktigt åskväder mullrade en bit bort - det är regnsäsong i södra Afrika nu - och sprang rakt på en livsmedelsbutik. Det blev en gryta med nötköttsgegga, pasta och en kryddig grönsakskonserv. Och en Windhoek lager. Helt ok.

Wndhoeks centrum är en bit bort på andra sidan järnvägsspåren, gångavstånd. Det ska jag kolla in imorgon, plus kanske riva av en eller annan lokal sevärdhet, samt också ta reda på var min hyrbilsfirma ligger.

Har bokat tre nätter på guesthouset, men kommer bara att använda två - på onsdag ska jag hämta bilen.

Precis nu störs lugntet av två turister som backar ut sin hyrda Toyotajeep för att åka iväg. Kvällssafari kanske, eller så ska de helt enkelt lämna åter bilen och åka hem.

Pratade med taxichaffisen på vid in från flygplatsen, ca 4 mil från Windhoek, och enligt honom är det helt rätt tid nu att besöka Victoriafallen, som blir min andra och sista delsträcka efter Namibia. Fallen är fulla av vatten vid den här tiden på året, ett mäktigt skådespel.

Men det är då det. På onsdag kör jag mot kusten och Swakopmund, sedan norrut en bit längs Skeleton coast, nordost till nationalparken Etosha (2-3 nätter där), sedan åter Wndhoek.

Ser fram mot alltihop väldigt mycket. Ikväll, dock, är det semestervila som gäller. Hej Afrika!

NAMIBIA: Framme efter ett dygns resa

Clashes in Tripoli | STRATFOR

Sammandrabbningarna i Libyen, som jag rapporterat om tidigare, förvärras och närmar sig Tripoli. Börser sjönk idag som effekt av oron. Gadaffi är under ökad press, indikerar den här Red Alert-rapporten från Stratfor.

Clashes in Tripoli | STRATFOR

Multimedia message

JOHANNESBURG INT. AIRPORT. Jag sov förbi frukosten på flighten från London, så nu har jag beställt in kaffe och yoghurt. Det påstås vara 18 grader varmt så här på måndagsförmiddagen i Johannesburg, själv vet jag inte för jag har bara varit på flygplatsen. På Arlanda fick jag beskdet att jag skulle behöva hämta ut väskan i Johannesburg och ta den själv genom tullen. Men det är fel, gör man en transfer här går man bara till International Transfer Desk, får sitt nya boardingkort och sen genom säk-kontrollen. Väskan sköter sig själv (om den sedan kommer fram är en annan fråga).