Här löper jag för SvD Näringsliv I lördags sprang jag 5 km som en del i Bellmanstafetten, ett jättespektakel vid Stockholms Universitet där en företag av alla de slag ställde upp med löparlag. Fint väder och varmt var det.
Det lag jag sprang i tog sig runt på 2:03:07, vilket inte var jättebra (Näringslivs andra lag klippte en tid under två timmar). Själv däremot sprang jag som tredjelöpare på 25:21, vilket jag är nöjd med. Se mig komma in på upploppet i den här videon.
I laget fanns också min fd kollega Björn Suneson med, som sprungit tvärs över USA tre gånger. Läs om hans fantastiska löparäventyr på bloggen Suneson.se.
Vänster: Katrina fotograferad från satellit, augusti 2005.
Höger: övergivna bostadskvarter i New Orleans, augusti 2008. Foto: Erik Bergin
Staden reser sig - sakta Lagom till minnesdagen på söndag den 29 augusti av att det gått fem år sedan orkanen Katrina slog till mot New Orleans, Louisiana, och dränkte 80 procent av staden, börjar New Orleans återvända till det den var före katastrofen, rapporterar Bloomberg. Bland annat har 90 procent av befolkningen från före orkanen återvänt, likaså 85 procent av jobben. Fortfarande är fattigdomen skyhögt över USA:s rikssnitt och kriminaliteten är värre än i andra amerikanska städer. Men att befolkningen och jobben, till största delen, återvänt är det viktigaste tecknet på att denna glädjens, jazzens och festens huvudstad börjar komma på fötter igen.
Jag var där med kompisar sommaren 2008 och kunde då se hur kilometer efter kilometer av bostadsområden fortfarande, tre år efter Katrina, var helt öde. Vattnet hade stått upp till två meter högt i flera veckor i vissa fall och ytan hade lämnat en smutsig rand längs husväggarna. Det fanns inget liv i de områdena då, ingen framtid som det tycktes och, för de som mot förmodan återvände från Houston i Texas eller andra platser dit de evakuerats för att bygga upp sitt liv i New Orleans igen, för dem fanns inga grannar kvar. Och inga jobb, butiker eller bensinstationer. Över 1800 människor omkom i Katrina.
Samtidigt som New Orleans representerar så mycket bra – musik, konst, fest, glädje – så är den till viss del en bild av det gamla USA, en kvarleva från tiden strax efter inbördeskriget och slaveriets avskaffande i södern. New Orleans var till stor del en delad stad. Många fattiga svarta områden, lågt liggande under havsytans nivå, drabbades hårt av orkanen. Invånarna hade helt enkelt inte råd att återvända för att bygga upp sina hus. Det blev därför också extra hårda reaktioner efter översvämningskatastrofen 2005 då resten av USA, krismyndigheten FEMA och Bush-administrationen reagerade hopplöst långsamt med hjälp och uppenbarligen inte klarade av att hantera en katastrof på sitt eget territorium. En opinionsundersökning som CBS presenterar visar att sex av tio amerikaner tycker att regeringen borde ha gjort mer för New Orleans.
Samtidigt är exempelvis universitetet Tulane i New Orleans ett tydligt tecken på att det vänder för staden. 2005, strax efter Katrina, stod 70 procent av campus under vatten. I år har 44 000 ansökningar från studenter strömmat in, mer än till någon annan skola i USA, enligt Bloomberg.
"Jag tror att vi går från räddning till nyskapande och helt ärligt håller på att skapa en ny stad för det kommande decenniet", säger Tulane-universitetets president Scott Cowen.
Men tidigare bostadsområden står fortfarande tomma och stora bygg- och renoveringsprojekt återstår att få klara och finansiera, rapporterar bland andra Los Angeles Times. Enligt vissa siffror är mellan 12 000 och 19 000 hemlösa i en stad med ett par hundra tusen invånare.
New Orleans, inklämd mellan Mississippi-deltat i söder med dess träskmarker och Lake Pontchartrain i norr.
Fördämningar brast på alla håll runt den lågt liggande staden.
New Orleans översvämmades till 80 procent efter Katrina.
"Investment banker in need" står det på
lappen framför den här irländaren. När
bankjobbet rök återstod att – jonglera.
Nyheten om att Irlands kreditbetyg
sänks. Den dök upp sent på onsdagen
i min Iphone.
Skuldkrisen når Irland På onsdagskvällen kom nyheten att Irland får sin kreditrating nedgraderad. Orsaken är statens stora kostnad för att stötta banksystemet. Nedgraderingen är mycket allvarlig eftersom den ger landet dels dyrare upplåning, dels sänkt förtroende på marknaden, vilket innebär risk för en nedåtgående spiral för den irländska ekonomin. I ett större perspektiv innebär det också större press på EU eftersom det blir upp till unionen i första hand att rädda Irland undan finansiell kollaps.
Situationen kan liknas vid den som Spanien och i viss mån Grekland, som i och för sig var värre ute, befann sig i under våren och där problemen ännu inte är över. Alltså så stora statsskulder att länderna riskerar att inte klara återbetalningarna, vilket kräver kraftiga besparingar i statsbudgeten och höjda skatter.
En tidigare norsk tanker inför skrotning i Chittagong. Foto: Erik Bergin
Nu ska den smutsiga skeppsskroten renas Bangladeshs högsta domstol slår fast att utländska rederier som väljer att skrota gamla fartyg på den ökända skeppskyrkogården i Chittagong i Bangladesh måste garantera att fartygen är fria från gifter innan de strandas och huggs ner. Denna omdebatterade fråga har jag rapporterat om tidigare på bloggen och i SvD.
Skeppskyrkogården
i Chittagong fotograferad
från satellit. Foto: Google
Alla skepp som skrotas ska nu ha ett certifikat från ursprungslandet som garanterar att de är giftfria. Ett beslut om det togs i början av året av regeringen i Bangladesh. Men strax därefter tvingades regeringen backa från beslutet efter det att tiotusentals arbetare vid skrotningsbolagen i Chittagong, i sydöstra Bangladesh, gick ut i ilskna demonstrationer mot beslutet – trots att det bland annat var deras arbetsförhållanden som beslutet skulle förbättra.
Företrädare för skrotningsbranschen menade också att krav på giftfria fartyg hotade hela industrin, som förser landet med merparten av dess stålimport.
Miljöorganisationer gläds nu samtidigt åt domstolens beslut om att återigen kräva renhetscertifikat från rederierna.
– Detta är mänsklighetens seger över de råa pengarna och muskelstyrkan, sade Rizwana Hasan från en förening för landets miljöjurister, enligt TT-AFP.
Bortåt 200 skepp importeras och skrotas i Bangladesh varje år, många av dem stora oljetankers som strandas för full maskin på en hårt nedsmutsad strand strax norr om centrala Chittagong.
Sista badet på semestern LINANÄS, LJUSTERÖ. Har nu badat och ätit gravad lax med dillstuvad potatis. Gott. Den första brygga som Vaxholmsbåten lägger till vid på Ljusterö är Linanäs, ett litet samhälle med gästhamn, krog, restaurang och affär. Hit går även SL-bussar från Danderyds sjukhus så den där riktiga skärgårdskänslan infinner sig kanske inte, den man hittar på Möja, Ingmarsö och andra öar längre ut i havsbandet.
Men bada går som sagt. När du går av båten kliver du rakt över vändplanen med ett träd mitt på och fortsätter in på en liten väg rakt fram, lite svår att se först. När du passerat några hustomter till höger kommer du till en skylt, "Badberget", och en stig till höger. Den leder till ett, just det, berg som man kan bada ifrån. Det finns till och med stege, lite fjompigt men bra att ha när brisen ligger på och ger en hel del vågor som den gjorde idag.
Snart tar jag båten åter mot Stockholm. Båtresan, fyra timmar t&r, är ju mer än halva nöjet.
Sitter på akterdäck ombord på 9-båten till Ljusterö. Två timmar dit, två timmar hem. Det här blir, om man vill vara lite dramatisk, den sista resan på en ledighet som bortsett från en månads jobb i sommar började den 15 december förra året då jag åkte till Sydney. Vill man vara lite mindre dramatisk kan man säga att Ljusterö blir det sista jag gör på 2010 års semester, som i övrigt inkluderar bland annat Amsterdam, Köpenhamn, Umeå och Västervik, i den ordningen.
Ljusterö, har jag läst, har gamla anor som skärgårssamhälle och har en hel del bofasta. Jag misstänker att några av dem är de lite och vindpinade människor som sitter en trappa ner på båten och läser tidningen just nu, på väg hem efter ärenden i land. Ön har krog, affär och en hel del annan service som gör det till ett rätt bekvämt resmål hoppas jag.
Vi noterar växlande molnighet, en svag bris och uppskattningsvis 17 grader så här kl 09.18. Det kan bli en fin dag.
Här är alla skärgårdsöarna
Sitter just och planerar en liten eventuell minitripp ut i Stockholms skärgård. Hittade Waxholmsbolagets sajt minisemester.nu som visar sig vara användbar. Kort beskrivning av öarna, bilder och tidtabell på ett och samma ställe. Klicka på "Resmål" för att se vad denna världsunika arkipelag bjuder.
SKANVIK. Vädret har vänt: här är sol och 20+ grader och jag har kört ut till Skanvik, klippbadet. Det är så vackert så man blir gråtfärdig som vanligt. Enda minuset just nu: hysteriskt mycket flugor som irriterar något vansinnigt. Håller vädret i sig kan det bli en Hasselötur på eftermiddagen, en aning oklart ännu.
Jag konstaterade att det trots allt är 27 mil till Stockholm och att jag inte orkade köra upp dit ikväll - alltså är jag kvar i Västervik. Denna fina sommarstad som nu är på väg att varva ner inför hösten. Jag har för mig att jag skrev nästan exakt samma sak på bloggen när jag var här för ett par år sen vid ungefär samma tid. Nu ikväll har jag gått en promenad bort till småbåtshamnen i Notviken, där vi en gång hade vår gamla skuta liggande. Har också snurrat en sväng igenom de gamla träkåkarna strax bakom inre hamnen och kollat en an gammal träskuta som ligger nere vid kajen nedanför centrum. Det har för övrigt slutat regna.
Nu är jag hungrig efter promenaden och ska ut och välja ett ställe som får den stora äran att servera mig middag och en pilsner. Ska man gå på var det finns mycket folk blir det svårt - stan känns rätt öde - men ska man gå på var det trots allt finns MEST folk så lutar det, tyvärr kanske, mot Harrys. Har ätit där tidigare iofs, helt ok burgare. Nån annan människa vill man ju ha att titta på så det får kanske bli det haket igen.
Planen imorgon är bad och en sväng genom svampskogen om jag passerar den. Vi får väl se om det blir nån skärgårdstur till Hasselö i år, vore trevligt men vädret får avgöra det. Återkommer i ärendet.
Australiska rediostationen SBS svenska sajt.
Lyssna här: http://www.sbs.com.au/yourlanguage/swedish
Här pratar jag om SAS
– i australisk radio
SAS.
I fredags gjorde radiostationen SBS i Australien en intervju med mig om SAS, det nordiska flygbolaget som levererat miljardförlust efter miljardförlust i flera år och vars vd Mats Jansson avgår i höst. Intervjun gjordes på svenska – SBS sänder en timme varje lördag, om jag fattat rätt, på bland annat svenska. Fram till nästa lördag bör alltså denna sändning ligga ute på den här sidan (klicka "Lyssna" till höger på sidan.) Intervjun med mig börjar runt 15 minuter in i sändningen (spola framåt genom att dra i knappen i nederkant på rutan).
HÖGA KUSTEN-BRON. Vi åkte just söderut över Höga kusten-bron, riktmärket för den del av kusten som sträcker sig tio-femton mil, eller så, norrut från Härnösand. Här är fantastiskt vackert och man blir avis på alla fina rödmålade hus med sjötomt som ligger strösslade längs öarnas sidor. Nu siktar vi på en mosbricka-lunch i Härnösand.
HAN UTMANAR HELA USA MED LÄCKTA DOKUMENT Här är mannen vars sajt Wikileaks skakar USA:s försvarshögkvarter Pentagon och Vita Huset. Julian Assange, född -71, ligger bakom "whistleblower-sajten" Wikileaks där vem som helst kan läcka hemligheter utan risk att avslöjas, hemliga dokument eller filmer som sedan publiceras på sajten efter att ha granskats.
På torsdagen var Julian Assange, från Australien, i Sverige och ställde då upp på en intervju i SVT Aktuellt.
Få har väl missat har Wikileaks nyligen släppt tiotusentals dokument om kriget i Afghanistan, händelserapporter som USA:s militär skickat vidare till de amerikanska myndigheterna och som sedan läckts. En misstänkt läcka sitter såvitt jag vet bakom lås och bom.
Att Assange i veckan befann sig i Sverige beror på att vissa av sajten Wikileaks servrar finns på ett webbhotell i Solna, enligt DN, och att Julian Assange, ständigt på resande fot, var här för att – såvitt jag begriper – ansöka om svenskt utgivarbevis för sin sajt. Ett sådant skulle möjligen kunna ge sajten samma publicistiska skydd som en svensk tidning har. Bland annat innebär det att svenska myndigheter inte får efterforska källor.
I intervjun med Aktuellt konfronteras Assange med den senaste kritiken om att han riskerar liv genom att låta publicera de tiotusentals uppgifterna från kriget i Afghanistan. Detta skulle bero bland annat på att talibaner kan läsa materialet och därigenom slå tillbaka mot afghaner som hjälper USA med underrättelser och annat stöd. Assange tillbakavisar kritiken genom att säga att de läckta dokumenten på Wikileaks i själva verket, som han menar, avslöjar att 20 000 civila har omkommit i kriget och att den amerikanska försvarsmaktens ansträngningar för att minska antalet civila dödsoffer brister.
– Varje vecka i kriget dör hundratals personer, säger Julian Assange.
Jag själv är ju journalist till yrket så min åsikt är kanske därmed väntad. Men jag stöder Wikileaks fullt ut. SvD har själv använt sig av dokument från Wikileaks som avslöjat missförhållanden, den gången i en isländsk, kraschad bank kallad Kaupthing.
Argumentet, som inte fanns i någon vidare bemärkelse före publiceringen av "Afghan War Diary" nyligen, att Wikileaks skulle riskera liv, är visserligen värt att ta på allvar men det håller inte fullt ut.
Anledningen är enkel: en hel del av all information som publiceras i all världens tidningar dagligen kan användas i diverse negativa syften, det är inte unikt för Wikileaks. Ett exempel: mer eller mindre varenda dagstidning skriver löpande om rika personer och deras förmögenhet. Det finns en uppenbar korrelation mellan sådan publicering och att dessa förmögna människor utsätts för utpressning, kanske till och med kidnappning. Därmed skulle, om pressen valde att följa den logiska konsekvensen av det, inte ett ord någonsin publiceras om förmögna personer. Så sker inte.
Det återstår att se hur länge Assange och hans frivilliga dokumentgranskare kan hålla på innan sajten på något sätt stängs. Men Wikileaks gör en oerhörd insats.
Jag har rest själv i Asien och USA flera gånger och tycker egentligen att det är det ultimata sättet att resa, av flera skäl. Dels har du 100% kontroll över hur du vill disponera din tid, dels träffar du lättare andra människor än om du har en annan svensk med att prata (svenska) med, dels - kanske viktigast - lär du känna dig själv väldigt bra och vet hur du reagerar i olika situationer, när du drabbas av problem eller får långtråkigt. Långtråkigt förresten får man nästan aldrig.
Jag rekommenderar alla att åtminstone prova på att resa själva, särskilt av det tredje skälet.
Som stöd för sin tes berättar Time exempelvis om ett kryssningsrederi som slagit till med ett fartyg fullt med singelhytter.
