LITTERATUR: Lästa böcker på resan

Hittills har jag läst följande:

• Midvinterblot, av Mons Kallentoft (den överlät jag till Eleonore i Sydney)

• The Fourth Estate, av Jeffrey Archer (köpt i 2:nd hand-affär i Cairns, lämnad i hostel i Auckland)

• Hemsöborna, Strindberg (ligger kvar i väskan)

• The Runaway Jury (har filmatiserats), John Grisham (hittat på hostelet här i Paihia, håller på med den nu).

Bäst hittills: The Fourth Estate. Men alla är bra, inte läst nåt dåligt än. Däremot hittade jag en svensk översättning av Floden Blev Mitt Liv, den gamla australiensiska långköraren från tv. Men den var inte mycket att ha, gav upp efter tre-fyra kapitel.

Imorgon: Norrut till Ninety Mile Beach. Här blir jag till övermorgon då jag tar morgonbussen söderut igen mot Wellington. Dit kommer jag inte förrän dagen efter dock.

UT PÅ SJÖN: En skymt av delfiner

Börjar tröttna på bussar...

Är seg efter en hela dag på sjön, i sjön och i solen. Desto retligare då när jag märker att det busspass jag köpt, med bussarnas Ryanair, Nakedbus.com, liksom inte går att använda för att boka en resa. Jag har passet, ett bokningsnummer – men ingenstans att boka. Boka enkelresor går förstås, vilket jag gjort nu i ren ilska över systemets oförträfflighet, men att mitt pass då?! Har mejlat kundtjänst, en rent principiell åtgärd för jag förväntar mig knappast någon upprättelse.

För övrigt är det som alltid när man reser runt att man underskattar tiden själva resandet tar. Nu tex på torsdag morgon ska jag ned till Hamilton, som stan heter, vilket innebär bussbyte i Auckland. Framme kl 2 och då har ju den dan mer eller mindre gått. Får se, jag kanske struntar i allt vad bussar heter och hyr en bil istället.

I övrigt har vi kollat in delfiner idag – roligt. Ett par svenska tjejer var med på samma båt som jag hängde lite med.

Jag har simmat med delfiner. Det låter bättre än det var, jag såg två delfiner tre-fyra meter ner i det blå vattnet i kanske fem sekunder. Men en svensk tjej som var med på båten kom alldeles inpå och blev typ påsimmad. De här är helt vilda och, som kapten på båten sa, de måste inte vara här – ofta kan de vara långt bort och leta mat. Lite coolt är det ändå.

Det här nätet tyckte fartygschefen själv var väldigt roligt. Sjöälv ifrågasätter jag nöjet att utsättas för en störtsjö saltvatten när han kör båten framåt samtidigt som man hänger där nere. Men det var praktiskt när man skulle i och leta delfiner, särskilt som en hel del miffon inte verkar veta hur man simmar med simfötter.

Japp, ett berg med ett hål som vi åkte igenom med turbåten.

Closing in...

Detta är den största ön i Bay of Islands, där jag är nu. Vi fick en timmespromenadtid där så jag klättrade upp till toppen. Glömt vad den heter nu, men det var väldigt tjusigt. Massa får och grönt, lite Irland över det.

PAIHIA: Vattensport och delfiner

Norrut i Scaniabuss
PAIHIA. Medelst en ny och fin Scaniabuss (chaffisen var väldigt rädd om bussen, man fick inte dricka cola eller äta i den) har jag fraktat mig till Paihia (lyckas aldrig lära mig vad det heter, fick mumla nåt i stil med "Pwaibhiha..." till chauffören när han undrade vart jag skulle) i norra Nya Zeeland (se karta). Två nätter är bokade på ett hostel men det lär nog bli tre, fast det hänger på vädret: enligt en tysk tant som jag bokade en delfin- och badtur med i Bay of Islands imorgon så blir det regn på onsdag. Möjligen tar jag då istället en dagstur ytterligare lite norrut till Nintey Mile Beach, som inte alls är 90 miles men kanske 50 i alla fall. Det ska tydligen vara sevärt.

Det inkommer klagomål från läsekretsen på att jag planerar för lite när jag reser men det vill jag härmed dementera. Jag planerar lagom, planerade till exempel att jobba i tre-fyra dagar i Auckland och det har jag gjort. Däremellan har jag läst lite broschyrer etc så jag vet ungefär vart jag ska: efter den här rutten blir det troligen de vulkaniska områdena strax söder om Auckland, kanske på dagsstopp om det går att lösa, därefter Wellington. Sydön får jag se hur mycket jag hinner med av, men jag vill i alla fall åka över sundet och finns tid så ska jag till Christchurch. Jag har fem resor kvar på mitt buss pass, så är de slut så så hoppas jag kunna hitta ett billigt inrikesflyg åter till Auckland. Se där en plan som heter duga. Man ska inte överjobba planeringen, det är en bra regel.

På bussen hamnade jag bredvid en dansk dam i 55-årsåldern som är ute och reser tre månader. Hon hade hunnit med Chile, Tahiti (som var svindyrt) och nu Nya Zeeland. Hon var mycket glad över att få prata danska i nån timme.

Som sagt, det blir en delfintur imorgon, båten går halv 9 tror jag. Man går från hostelet till bryggan på 7 min typ. Matsäck får man ta med själv, så det är inte som i Carins där de bjöd på värsta buffén. Men de har en "delfingaranti" så jag har höga förhoppningar på det. Annars verkar de utöva varenda vattensport som mänskligheten känner här, och ytterligare några, det är bara att välja. Man kan bland annat flyga helikopter över skärgårn. Jag nöjer mig nog med delfinerna om jag får några på kroken.

Stränderna här är inte så vita som i Fiji och Byron Bay för övrigt, så nu vet ni det. Det är inte lika varmt heller så jag är lagom badsugen. 25-27 plus kanske, växlande molnighet. Har köpt lite mat och ett sexpack kalla som jag ska intaga här framåt aftonen.

Apropå öl så blev jag nästan sugen på den här lådan Carlsberg där man kan vinna en vecka lyxkryss med den där båten på "valfri plats i Stilla Havet" står det. En weekend i Fiji går också att vinna. Men det måste vara nån hake, man ska skriva en slogan om biran på fem ord eller så. Hatar sånt, kommer aldrig på nåt bra. Det borde vara som att sätta en rubbe men det är det inte. Så det blev ett lokalt öl istället och ingen lyxbåt.

Bilden här ovan föreställer Auckland från deras Harbour Bridge. Häromdagen var jag uppe i tornet, till höger i bild, vilket faktiskt var värt pengarna. Bättre än Petronas i Kuala Lumpur, men sämre än WTC och Empire State i New York och Eiffel. Från Aucklands Sky Tower kan man bland annat se Harbour Bridge, så blir det liksom rundgång mellan bilderna. Så här såg det ut:

BUSS: Nya Zeelands Ryanair på hjul

Nu jäklar ska här åkas buss

Har hittat ett billigt bussbolag, nakedbus.com, som har "cut the frills" som de säger och helt enkelt bara kör bussen från A till B. Det låter som irländska Ryanairs policy. Och om den kan man ju tycka vad man vill men jag gillar det på nåt vis ändå, jag är mest intresserad av att komma runt i landet och kolla lite kiwisar och vad det nu är. Jag menar, hur mycket lyx kan det vara i en buss? Lite fotstöd, dass, videorulle, och ljummet vatten.

(Se förra inlägget nedan, där babblade jag lite om vart jag tänkt åka med denna buss.)

Har suttit och skrivit idag med men nu ska det inte jobbas mera på några dar hoppas jag. I förmiddags satt jag på ett café och mejlade. Datorbatteriet var nere på rött och jag var under press att hinna klart, då en äldre herre kommer fram och undrar om han kan boka ett hotell i Europa på datorn. "Javisst" svarade jag, på missförståndet att han frågade generellt om det gick att boka på vilken dator som helst i cafét. Jag gjorde, lätt stressad, ingen ansats att släppa till tangentbordet så han såg konstigt på mig och lommade iväg. Så kan det gå.

Nu ska jag fira med en öl och nån sorts middag.

RESA: Planerar nästa steg

Snart dags att resa iväg igen

En natt till blir det i Auckland sen tar jag bussen. Troligen norrut som det ser ut, till Cape Reinga (se kartan) om det nu går nån buss så långt. Eller, så längt är det inte, bör kanske gå på en förmiddag. Eller vad vet jag. Man kan hyra bil här för AU$ 10 per dag "with no hidden costs" påstår de. Men det vet man ju hur det brukar vara med den saken. Så som jag briljerade i vänstertrafiken i Sydney så var jag lite sugen på det men nu blir det nog bussen ändå. Ska i alla fall kolla busspriser nu tänkte jag (satt på ett café med internet nyss, packade ihop, kom på att jag glömt kolla bussapriser och hostelmöjligheter, gick tvärs över gatan till ett annat café med internet och där sitter jag nu).

I övrigt mejlade jag just iväg lite bilder till ett potentiellt reseknäck om Cairns i Australien och barriärrevet. Eller frågan är hur potent det är egentligen, redaktörer hemma i Sverige verkar antingen ha slut på pengar eller vara drabbade av en tsunami av knäck. Eller båda. Jag publicerar en av bilderna därifrån här istället nu, så någon får se den i alla fall:

"Stinger suits" skyddar mot dödliga maneter i norra Australien. Det var en månad sedan vi var där nu – tiden går fort.

Helt sjukt med Haiti för övrigt, jag fastnar framför Sky News i hotellfoajén hela tiden. En del av mig, reporterdelen, vill vara på plats och rapportera om eländet.

JOBB: Värsta mobila redaktionen

En dag med jobb och tvätt

Suttit och skrivit nästan hela dagen och när jag inte gjort det har jag tvättat, med liten paus för middag (har börjat hitta rätt trevliga områden i den här stan). En god pasta med bacon och champinjonsås. Ska jobba lite mer ikväll oxå, men ev förlänger jag ändå rummet en natt till. Jag märker mer och mer att ska man jobba när man reser då måste man se till att skapa förutsättningar för det – någon form av bekvämlighet, tillgång till internet med mera. Annars blir det för slitigt, man är ju inte 20 längre liksom. Ska man bara resa och ut och se roliga grejer är det en annan sak.

Annars är planen att knalla till busstaionen 200 meter bort när jag är klar och antingen åka söderut till Wellington eller norrut till Ninety Mile Beach. Vi får la se vilken buss som går först. Det verkar finns mycket att se i landet, visar mina väldigt grunda efterforskningar, problemet är att välja. Som alltid i livet. Nu sitter jag på ett café och äter en muffin och dricker jos (bilden ovan visar ett annat café jag satt vid nån timme i förmiddags, eller snarare utsikten mot gatan därifrån. Inte för att det är mycket att se). Det är ju lördag så man borde förstås gå och få sig en pilsner.

Mycket mera vettigt än så har jag inte att rapportera idag.

BIG DAY OUT: En timme med Lili Allen

Här rockar Allen på festivalen

Åter på mitt hotell efter en eftermiddag och kväll på Big Day Out, musikfestivalen de kör här och i Australien. Såg brittiska poparen Lily Allen (bilden), rapparna Dizzee Rascal (ett jäkla drag på de gossarna), Powderfinger som var bra (missade mesta av deras timme) och nåt band som heter The Veils tror jag, helt ok. Sen var det en massa oväsen från diverse discon och småscener som jag inte begrep mig på. Man känner sig lite gammal på sånadär events bland alla kids.

En knäpp grej var att en gubbe med raketmotor på ryggen flög över arenan exakt kl 19. Se lilla bilden. Ved inte hur jag ska kommentera det i övrigt.

Efter en månad sovandes i mer eller mindre sunkiga hostel, dorms och på soffa så har jag slagit till och bor nu på hotell i två nätter. Tycker jag att jag är värd. Hostelet jag bodde de första två nätterna här i Auckland, Topfloor, är visserligen billigt men inte särskilt fräscht. Det som var bra var att jag lurade till mig internet gratis, skulle ha kostat.

Åt på en mycket bra tapas på en tvärgata till Queen Street, drack två lager och gick åter till mitt rum. Rätt seg nu.

BY NIGHT: middag, torn och båtar i mörkret

På matjakt i Auckland

Där jag bor, så centralt det bara går 50 meter ifrån shoppinggatan Queen Street, är det svårt att hitta hyfsade restauranger, däremot är det ingen brist på bankpalats. Ett par trevliga lunchhak sprang jag på tidigare idag och alldeles härutanför på Wellesley Street finns en irländsk pub, en bit nedåt ett par sämre nattklubbar. Men annars är det lite tunt.

Jag fick gå ned till hamnen igen för att hitta ett vettigt middagsställe – en hel radda egentligen ihopvridna utmed ett litet torg med utsikt mot marinan. Riktigt trevligt. Jag landade på en italienare och fick bolognese och en Grolsch. Två Grolsch faktiskt. Det är ju typiskt: här åter man till andra sidan planeten och äter italiensk mat och dricker holländsk pilsner. Det måste förstås finnas fler mat- och krogkvarter, jag har bara inte orkat kolla någon karta än.

Här är ett par andra reflektioner från ikväll:

Det pågår visst någon regatta för stan är full av segelbåtar i olika dimensioner. En hel kaj är avdelad till trimaraner och katamaraner – allihop så stora åbäken att de inte går in nån annanstans gissar jag.

Auckland har slagit till på ett Sky Tower, eller vad det heter, ett högt torn mitt i stan som jag var tvungen att springa förbi och titta på. Ser riktigt snyggt ut nedifrån men det var stängt så man fick inte åka upp. Varför kan inte Stockholm göra nåt sånt? Kaknäs känns lite dammigt.

Söker du jobb i Auckland och vill stå i butik? En liten svensk dito, Kikki K Swedish Home/Office Style på Queen Street, söker folk. Det sitter en lapp i skyltfönstret med rubben "Looking for an inspiring job?" om du har vägarna förbi.

Två gånger redan här har jag sett bilar med chaufför i och en stor fläskig skylt med "Corporate" på taket, som en taxiskylt fast större. Inga limousiner eller så utan vanliga standardvagnar, ikväll en sketen Ford. Vad är det för pryl?

Tänk om svenska dirrar skulle bli omkringkörda i fordon med en stor "Direktionsbil" på taket, hur skulle det se ut? Vad är det för fel på en vanlig bulle?

I övrigt har jag sen jag kom hit skickat iväg fyra uppslag till nyhetsjobb och reportage, i ett fall en färdig text, till två svenska tidningar. Noll av dem har svarat något ännu, men det var inte att vänta heller. Jag vet själv hur neggiga redaktörer är gentemot frilansar. Kan bli lärorikt att vara på den sidan av branschen som omväxling. Har jag tur har de bestämt sig innan jag kommer hem i mars. Det gäller att ha likvida medel så man kan hålla ut under en period med negativt kassaflöde.

Gonatt från Nya Zeeland.

AUCKLAND: Bättring på väderfronten

Erik laddar för Big Day Out

Glöm allt jag sagt om vintervärme i Nya Zeeland: idag är den 25-30 grader och strålande sol. Mesta delen av morgonen och förmiddagen satt jag och mejlade men nu har jag varit ute och käkat lunchsallad, gått ner till hamnen, legat i parken och tagit en kaffe medan jag läste New Zealand Herald. De toppar med en lokal vinkel på katastrofen i Haiti: en nyzeeländsk familj är försvunnen i rasmassorna. Även en välskriven helsida inne i tidningen.

Av det lilla jag sett av Auckland hittills – gått längs Queen Street ner till hamnen, lite smågator och tillbaka – så känns stan som en sorts Sydney-light. De har även en "harbour bridge" (bilden) fast väldigt mycket mindre storslagen än Sydney Harbour Bridge. Nåt extravagant operahus syns inte till.

Efter en väldig massa krångel har jag lyckats ladda upp mitt australiensiska kontantkort (nr +61 410 825018), se tidigare inlägg. Nu går det att messa på det. Eller bör gå, är kanske säkrast att säga. Jag orkar inte dra hela storyn, men om jag bara nämner undermålig backoffice-teknik på Vodafones hemsida, login-error och urusel kvalitet på samtalet via Skype med kundtjänsten i Australien – som kom med felaktigt påstående att man inte kan ladda pengar från utländska kreditkort – så anar man vart man hamnar.

Idag har jag även köpt biljett till Big Day Out, en konsertaktivitet som hålls här och i Australien under sommaren (svensk vinter alltså). Det faller sig så att den är i morgon den 15 jan på en stadium utanför stan. Ska bli kul. Har koll på få av artisterna men Lily Allen spelar i alla fall imornnkväll.

Nu efter att allt detta är i ordning ska jag skriva nån timme eller två och sen gå ut och få mig en pilsner och lite middag.

Parken.

BILDEXTRA: Fiji

Välkommen till paradiset

Kolla in Fiji i bilder: över 80 paradisfoton upplagda.

Klicka HÄR!

Finns även på Facebook.

HAITI: Jordbävningen

Upp till en halv miljon människor döda i Haiti

Associated Press säger i ett nyhetsinslag (nedan) att antalet döda i jordbävningen i Haiti i tisdags kan vara mellan 100 000 och en halv miljon. Spannet indikerar förstås att siffrorna är extremt osäkra. I huvudstaden samlas döda på hög, rapporterar internationella medier.

Enligt ABC News har parlamentet, flera myndigheter, presidentpalatset, flera sjukhus och skolor samt ett av huvudstadens fängelser kollapsat i jordbävningen som mätte 7.0 på Richterskalan och är det kraftigaste i regionen på 200 år.

Vägar är blockerade och i princip all kommunikation i landet ligger nere vilket gör räddningsarbetet mycket komplicerat. Röda korset i Genéve uppskattar att tre miljoner människor kan vara hemlösa, skadade eller döda, enligt ABC News.

TV: Huvudstaden Port-au-Prince i kaos

Fler nyheter från katastrofen i Haiti:

• Google News: Alla nyheter från Haiti
• Läkare utan gränser: "Situationen är kaotisk"
• En nypåbörjad artikel om jordbävningen finns på Wikipedia

NYA ZEELAND: Rena vintern...

Mobillös i kylslaget Nya Zeeland

AUCKLAND, NYA ZEELAND. Det var en chock att komma hit igår – vädret är rena vintern jämfört med sommaren i Australien och Fiji (men inte jämfört med Sverige). Lite deprimerande måste jag säga. Men man får rycka upp sig. Jag började skriva detta igårkväll på en Starbucks på Queen's Street ett par hundra meter från mitt sunkhostel (bilden ovan, två nätter bokat på internet, byter ev till ngt annat sedan) där jag uträttade en del ärenden på datorn. Ett av dem var att till polismyndigheten i Stockholms län förlustanmäla min mobil som faktiskt visat sig vara just försvunnen. Smått obegripligt hur det gått till. Själva mobilen kan jag gärna avvara men simkortet hade varit bra att ha. Men det löser sig. Innan jag hann posta det här inlägget så tog internettiden slut. Nu däremot har jag fått tjejen i receptionen på hostelet att hooka upp min Mac till deras trådlösa nät så jag kan mejla från rummet istället. Mycket bekvämt.

Vill någon nå mig är det alltså bäst med mejl. Min australiensiska mobil med kontantkort lär funka här också (jag ska bara ladda in mer pengar på kontot). Den har nummer 0410 825018. Landsnumret till Australien är +61, så jag gissar att det blir +61 410 825018 från Sverige. Skype går förstås också när jag är online.

I övrigt har jag just nu inga andra planer än att hänga i Auckland några dagar och, faktiskt, jobba lite. Har samlat på mig en hög stories som ska skrivas ut. Har bestämt mig för att inte ha någon brådska härifrån. Har inte läst på ett skvatt om Nya Zeeland (fast jag har lagt vantarna på vad som ser ut att vara en bra guidebok) men jag antar att det blir en mindre bussrundtur på åtminstone nordön. Ett tips jag fått är att åka till vulkanområdet på nordön, det låter som en plan.

Hamnade med några nederländska tjejer i bussen in från flyget igår, som vi även såg på Fiji, och de sa att de har fem veckor för Nya Zeeland. Jag har i praktiken mindre än två. Men jag har inte lust att styra om schemat heller, inte minst med det här kalla vädret (!), så det får bli som det blir. Auckland har jag knappt sett något av ännu, utom den fräschaste Mc Donald's-restaurang jag nånsin varit på. Men det är ju inte mycket att blogga om.

To be continued...

FIJI: Tagit morgondoppet

Sista badet i Fiji i morse

Var nere och badade pa ett spegelblankt och vindstilla hav nyss - en timme tidigare an jag trodde eftersom Fiji backat tiden en timme - samtidigt som solen gick upp over hotellet/hostellet. I norr - bergen i fjarran (bilden), i syd, sumpmarker och hamnen varifran Wisaya Flyer utgar ifran.

Fast vattnet ar inte alls lika bra har jamfort med ute vid oarna - kanske beroende pa att det ligger en oljehamn i narheten och tankfartyg vantar ute pa redden. Har ar det mera fraga om fyra nyanser, minst, av brunt.

Jag ska bara checka ut, efter att jag surfat klart, och bestalla en taxi till flygplatsen. Hoppas kunna hinna ladda datorn lite sa jag kan skriva pa flyget, far se hur det gar.

Over'n out.

FIJI: Sista dagen i paradiset

Bye bye, Fiji!

NADI, FIJI. Mörkret har sänkt sig över Nadi och vi har just käkat sista Fijimiddagen (biff, potatismos & ärtor) på det utmärkta stället Smuggler's Cove som ligger precis vid beachen. (UPPDATERING: Smuggler's Cove kan rekommenderas - utom dormet. Madrasser som kratrar, varmt, inga fonster, stillastaende luft. Svart att sova vettigt.) Ett konstgjort vattenfall skvalar här bakom uteserveringen där jag sitter och skriver, det glammas från baren och kulörta lyktor ger en festlig inramning. Fantastisk vecka, med bilder i huvudet som är som hämtade ur någon film. Till exempel "Castaway" med Tom Hanks som spelades in på en ö en bit västerut.

Imorgon åter Jennie hemåt Arlanda via ett stopp i Sydney medan jag tar ett något senare flyg till Auckland, Nya Zeeland. Där har jag bokat ett par nätter på ett ställe jag glömt nu vad det heter, men det blir nog ytterligare ett par dagar där – ska jobba en del, har en hög artiklar som måste skrivas ut. Tvätta behöver jag också göra, samt reda ut vart min mobil tagit vägen (det finns en chans att den ligger längst ner i ryggan, har inte orkat riva ur allt).

Vi har senaste veckan tagit oss runt i ögruppen Yasawas (obs stavningen kanske inte är helt korrekt) med hjälp av ett sk Bula Pass. "Bula" säger man till varandra i Fiji i tid och otid, betydandes ungefär Hej. Passet ger rätt till X antal dagars resa med katamaranen Yasawa Flyer II, vilken vi frekventerat, och det ingår även boende ifall man väljer att köpa till det. Det gjorde vi, eftersom vi bara hade en vecka. Från Nadi och till ön längst norrut tar det "Flyer" ca 4-5 timmar, där vänder fartyget och går söderut igen, så det är möjligt att hoppa på den nordliga rutten från vilken som helst av öarna som passeras på förmiddagen, och den sydliga rutten på eftermiddagen. Ombord finns en otroligt effektiv bokningsdesk för boende som drivs av två damer med VHF och mobiltelefon. Så snart man kommer ombord går man till dem och meddelar vart man vill åka och de kontaktar stället via radion för att boka.

Jämför man med Thailand så är den här delen av Fiji mycket mera uppstyrt vad gäller ötransporter och alternativen känns färre. Visserligen är resrorterna (allt från rätt lyxiga hotell och bungalows till torftiga dorms) mycket färre än i thailändska övärlden, men jag hade ändå trott att det skulle gå att välja mellan en rad båtar och hoppa runt lite hur man ville mellan öarna. Så icke, men med det sagt så är det här systemet väldigt smidigt, om än ganska dyrt och en aning oflexibelt.

Vi har enats om att vi gillar stället Oarsman's Bay, längst norrut, bäst beroende på den fantastiska utsikten och de sagolika öarna omkring. Tvåa hamnar i mitt fall Octopus där vi sov natten till idag. Mer lyx där, de har till och med en pool.

Well, that's it – och här är Fiji i bilder. Bula!

Turister redo borda The Yasawa Flyer från småbåtar ute på havet.

Här bestiger vi ett berg, eller kulle kanske, med en fantastisk utsikt. En gräs- och buskbrand hade gjort hela berget sotsvart.


Sista kvällen - och ölen - i Nadi nyss.

Bokningsdamerna ombord på The Flyer. De driver ett helt analogt bokningssystem.

Den enda ormen jag sett hittills: troligen en giftig vattenorm som förirrat sig upp på berget. Notera att den tycks ha en liten "paddel" längst akterut.

En havererad segelbåt ligger och skräpar vid The Octopus Resort. Hemmahamn San Francisco. Enligt min källa – killen i baren på stället – drev den upp på land vid en cyklon i december och ägaren åkte hem till USA. Inredningen ligger och skräpar på stranden och båten är tömd, men var en ståtlig 12-14-metersbåt före haveriet.

Sista dagen i paradiset

OCTOPUS RESORT, FIJI. I eftermiddag aker vi med baten till Nadi, Fiji,
och imorgon flyger jag till Nya Zeeland. Det har varit en fantastisk
vecka - bilder och utforligare beskrivning kommer sa snart jag har
battre tillgang till internet.

Forr den som forsoker kontakta mig via sms - vanta inget snabbt svar
eftersom mobilen tycks vara borta. For tillfallet i alla fall, den ar
efterlyst genom hela arkipelagen dar vi varit.