MEDICIN: Hurra för Indien

Efter fem dagars magsjuka - sannolikt efter att ha ätit en peruansk fisk i Puno - gick jag i går på min indiska magmedicin som legat i nässecären sedan Indien 2010. Mycket kan man säga om indier, men magsjuka kan de hantera. Nu är magen nästan ok, även om jag själv ännu är lite seg. En bra tumregel är alltså att köpa magmedicin där du blir sjuk, i inte hemma där Apoteket mest erbjuder Imodium. Så, det var dagens tipslåda.

/Erik

VÄRLDENS FULASTE: Juliaca kan ta priset

CUZCO. Det är inte så ofta under en resa som en plats framstår som rakt igenom anskrämlig, men staden Juliaca ett par mil ifrån Titicacasjöns västra strand kvalar faktiskt in. Känslan är att den i alla fall kommer in på Top 10 av världens fulaste städer.

Skälen är flera. Ingenting i Juliaca tycks färdigbyggt. Mer eller mindre vartenda hus man ser i denna relativt stora stad med hundratusen invånare är halvfärdigt. En eller två våningar, med ytterligare en i ofärdigt skick. Dräneringen fungerar inta - överallt breder lervälling ut sig. När vår buss kör in i stans yttre delar är det första vi ser en gruslastbil som lutar snett fastkörd i en leråker. Alla drivhjul snurrar runt förgäves och en grävmaskin bakom försöker skjuta på utan effekt. Tung traik dundrar genom Juliaca och man ser få normala bostadshus, fast men ska väl tillägga att vi bara hunnit se en liten del på vår genomresa.

Nu i alla fall är vi i Cuzco (som kan stavas lite hursomhelst, Cusco, Qusqo, mm). Det är härifrån man avgår för att besöka Inkastaden Machu Picchu samt utfoska Sacred Valley, som vi ska göra imorron. Cusco själv är en fin stad med trevliga gator och kolloniala byggnader (spanjorerna rev ner en hel del Inkatempel för att bygga kyrkor). Dessvärre är stan full av avgaser av alla risiga bussar och undermåliga taxis, vilket sänker betyget. 

På en av bilderna, med katedralen, syns huvudtorget, Placa del Armas, i Cusco. De två andra visar två av Juliacas sämre sidor.

/Erik

TITICACA: Här bor Uros-folket mitt i sjön

En heldagstur till Titicacasjöns flytande öar, samt till natursköna ön Isla Taquile, gav en hel del märkliga scener. Urosfolket flydde de argsinta Inka- och Collas-folken för flera hundra år sedan. Det hävdar i alla fall Lonely Planet, medan guiden vinhade hävdade att det var spanjorerna som Urosfolket flydde i från. Lonely Planet har långt ifrån alltid rätt så vem vet, Inka är kanske utan förskyllan här.

I vilket fall, de fann idén att göra sig en bostad med hjälp av vass som växer i Titicacas grundare delar. Vassen ruttnar underifrån och de måste ständigt fylla på med ny färsk vass ovanifrån. Samma sak med deras vassflottar som tar tre månader att binda ihop och sommsedan räcker i ett par år innan båten är alltför rutten.

Det finns Urosstammar och flytande öar som inte är öppna för turister. Men de som är det, har helt och hållet annammat turismen - sällan har jag skådat en sådan till synes frivillig men i själva verket totalt riggad kommers med "handicrafts", vävda dukar, lergökar och minivassbåtar. På ett sätt är det lite sorgligt att se, samtidigt som man inte vill missunna dem de ökade inkomsterna från turismen.

NATUR: Kondorer vid Colca Canyon

En av de mäktigaste naturscenerier jag någonsin sett: Colca Canyon strax norr om Arequipa, Peru. Från där vi står på bilden och ned till floden på ravinens botten är det 1200 meter rakt fritt fall.

Ravinen som kan mäta sig med Grand Canyon är känd för sina kondorer. Lyckades fotografera en del av dessa jättefåglar trots att systemkameran lämnats hemma.

På bergets sluttningar ligger flera småbyar dit man bara kommer till fots, eller med helikopter. Man kan se stigar ringla sig uppåt mot toppen ytterligare en kilometer upp, andra stigar ringlar runt berget. Där har byinvånarna gått med sina grödor sedan tiden före Inka och spanjorernas intåg för femhundra år sedan. De lär traska där på samma sätt om femhundra år också.

I övrigt förbereder vi nu en liten expedition på två-tre dagar till La Paz, Bolivia, där min kollega M bor med familj. Sedan ska vi till Cuzco med allt vad som erbjuds där.

Nu sitter vi i Puno, staden vid Titicacasjöns strand. Imorgon ska vi ut med båt och se de flytande öarna och deras urinvånare. Stan och sjön ligger på 3800 meter över havet, så med den här tunna luften är det ett himla sjå varje gång man ska upp för en trappa. Vi bor på femte våningen, utan hiss...

En vanlig dag i Arequipa

Så här ser Arequipa ut (bilden), man kan nästan slå till med att det är huvudgatan, eller nära på iaf. Konstigt nog är det ingen taxi på bild, vilket är märkligt för de flesta bilar här är taxisar. Om de inte är det så är de troligen, i alla fall enligt Lonely Planet, falska taxibilar som för dig till en hemsk och otäck destination ute i ingenstans där du pressas på dina kontokortsnummer, istället alltså för den destination du skulle till.

Detta enligt guideboken alltså, som ju inte kan ha fel, så för att som god och rekorderlig svensk bringa reda i vilka taxibilar man ska ta och inte, så approcherade vi en turistpolis och försökte presentera problemet. Polisen, som inte kunde ett ord engelska, och inte hans kollega heller, verkade först inte förstå frågan - vad menar ni med rån? Här!? Att det i Lonely Planet står att det utförs rån av taxibilar i Arequipa säger troligen mer om Lonely Planet än om Arequipa.

Vi följde i alla fall med in på stationen där vi skulle få en broschyr med registrerade och påstått ordentliga peruanska taxibolag. Vi lunkar genom en dörr - och där sitter en hel klass polisaspiranter och har lekion. Jag klämmer ur mig ett "Hola!" och får samma plus en massa fniss tillbaka. Det var lite roligt. Och någon taxi blev det aldrig. Så ja, det var dagens anekdot.

STRAPATS: På väg upp i Anderna

Nu har vi bokat upp oss på en tvådagars trekking- och busstur i Anderna, världens längsta bergskedja. Det ska beskådas kondorer, har det utlovats, och studeras vulkanen El Misti som vi iofs redan såg på håll i morse samtidigt som vi till frukost intog vårt kokate. I övrigt har ve bevandrat gatorna i den väldigt trevliga staden Arequipa och handlat väskor, mkt billigt här. Vi spenderade förmiddagen inne på ett fint gammalt kloster, Monasterio de Santa Catalina, som hölls isolerat för omvärlden i runt 400 år innan det på 1970-talet öppnades för omvärlden. Klostret är som en helt egen by med gränder och små innergårdar, inte helt olika denna på bilden som dock är från vårt hotell. Känns också som ett kloster som sagt, med sitt välvda stentak och utan uppvärmning.

En negativ sak med Arequipa förresten är att folk envisas med att köra bil, mest taxi, i de små gränderna. Det känns som om det vore total trafikstockning i Söderköping.

Vi åker inte åter hit efter trekkingen utan körs till Puno som ligger vid världens högst belägna navigerbara sjö, Titicaca.

AREQUIPA: Det hittills äldsta hotellet

AREQUIPA, PERU. Det är som att gå och lägga sig i en sagobok, det här hotellet. Rummet består av ett stenvalv, cirka fyra meter i höjd, och vars väggar är en meter tjocka. Huset måste ha stått här på Incaindianernas herravälde, i alla fall känns det så.

Efter en hel del timmar på Limas utmärkta flygplats i väntan på nästa flyg har vi kommit till Arequipa, känd för bland annat en 5000 meter hög vulkan och en Grand Canyon-liknande sevärdhet man kan skåda in. Arequipa är Perus andra största stad. Av det lilla jag såg på vägen in från flygplatsen så är den inte helt olik ställen som Phnom Penh i Kambodja: rå cement i husbyggen, svag belysning, behov av viss utbyggd infrastruktur. Ska bli spännande att se mer av landet. Nu sova först, det blev en lång resdag det här.

RIO: Flygförvirring

I arla morgonstund har vi tagit oss till flygplatsen denna onsdag för att resa till Lima i Peru. Väl där, på flygplatsen alltså, framgår det att planet inte går 05:52 utan 06:52. Oklart exakt varför, även om det skulle kunna ha något att göra med att Brasilien gick över till vintertid häromdagen. Nu har de ändrat gaten också, från 10 till 09.

Rios flygplats är erbarmligt tråkig, men det finns iaf en kiosk där uppe där man kan införskaffa en degig giffel och kaffe. Att köra hit verkar svårt, det finns ingen vettig motorväg till flygplatsen annat än under sista kilometrarna utan chaffisen får snirkla sig fram längs smågator i denna jättestad.

I Lima ska vi ta en taxi till ett busskontor och där inhandla biljetter för färd till Arequipa, där vi tänkte vara ett par nätter. Bussresan dit kan vara 16-18 timmar så det blir en upplevelse. Men det ska vara bra bussar har vi sett.

Nu får man tydl boarda.

Snuvan sabbar

Nu ska vi ta en taxi upp till en utsiktsplats där man ser ut över hela söda delen av Rio. För min del blir det nog en lugn eftermiddag därefter - är rejält seg av min förkylning som förstör en hel del. Hade tänkt hyra cykel idag, men det får nog bli imorgon eftermiddag, efter att vi besökt en favela. Kan bli intressant.

RIO: En helikoptertur att leva på länge

Idag har vi spräckt reaebudgeten med den här helikopterturen över Rio de Janeiro. Jag kommer på få andra städer som passar lika bra som Rio att beskåda från ovan.

Helikoptrarna utgår från halvvägs upp på Sockertoppen, 7-8 minuters flygning går på 180 real (ca 700 sek). Då kör piloten upp till kristusstatyn och ner igen. En vid båge över Copacabana. En helvetiskt väl investerad del av resebudgeten om du frågar mig.

Imorgon ska vi bya boende till ett ställe nära Ipanema.

Första dagen i Rio

Vart man är vänder sig i Rio de Janeiro så väntar sig en storslagen vy. Som här, högst uppe i området Santa Teresa i närheten av hotellet. Scenerna som Rio bjuder på är sådana att de nästan skulle kunna vara ur en animerad film.

Men det är inte helt sant - Rio är som få uppdelad i bra och dåliga kvarter. Det känns faktiskt väldigt tråkigt att inte kunna gå vart man vill med tanke på risken att råka ut för rån eller annat elände. Nu till exempel lurar vi på hur vi ska ta oss till den brygga imorgon där en turbåt utgår ifrån, och som vore kul att komma med.

Se måste man förstås upp på kullen som syns på bilden här, Sockertoppen, dit det går linbana, samt förstås ta sig upp till Jesusstatyn med sin hänförande utsikt.

Det är två nätter här, i Santa Teresa en bit uppåt stan, sedan tre nätter nere vid stranden Ipanema. Helt ok kvarter båda två. Snart dags för middag för övrigt.

På väg - mot Rio, från regnet

Sitter i taxi på väg till Arlanda. Kl 04:23. Det regnar och den kungliga bebisen är på gång att levereras, läser vi. Mkt glada att lämna alltihop.

NYTT PÅ NÄTET: Kolla in mina nya resenyheter

TRAVEL NEWS: Mitt senaste projekt Traveling Reporter kan numera beskådas på www.travelingreporter.com: en engelsk nyhetssajt för alla som är intresserade av resor och som med tiden ska utvecklas vidare. 

Redan finns en hel del material – kolla bland annat in:

• En Editor's Blog finns att läsa framöver på www.travelingreporter.com/category/feature/blog 

• Ett nytt nyhetsbrev med "travel news" är under upparbetning, anmäl dig på www.travelingreporter.com/about/your-travel-newsletter-sign-up-now

• Reportage, bilder och tips sorterat under News, Regions, Travel och Be Inspired!

www.travelingreporter.com

On my way to a new continent

Följ min Editor's blog på Traveling Reporter:
On my way to a new continent

Experts issue Alps avalanche warning

Experts issue Alps avalanche warning