INDIEN: Nu i Delhi

Erik i Varanasi, Indien.
En av världens äldsta städer
DELHI. Indiens huvudstad framstår av det lilla vi sett som ett under av ordning och reda jfrt med Varanassi (bortsett från längs Ganges där det var lugnt och skönt) och Calcutta, som påminner en hel del om Dhaka. Ska vara här några dagar och ev hälsa på en SvD-kollega som bor här.

Har inte mkt mer att skriva om Delhi just nu eftersom jag bara varit här i några timmar – men kan passa på att rekommendera flygbolaget Kingfisher som måste vara ett av Asiens om inte världens bästa flygbolag, börsnoterat dessutom så det är bara att köpa in sig – så jag randar istället ett par snabba rader om Varanasi som vi just kom ifrån:

Varanasi är en av, påstås det, världens äldsta städer där den ligger utmed den heliga hinduiska floden Ganges. Det är en väldigt speciell känsla att vandra utmed floden längs stans alla ghats, trappor och avsatser ut med floden, som indierna använder från allt från klädtvätt, turer med roddbåt på Ganges, bedjan, bad och bränning av döda släktingar. Vid två platser längs Ganges brinner likbålen nonstop, dag som natt, och askan läggs i floden. Det finns en rad regler kring vem som får brännas: gifta bränns, barn och ogifta däremot inte. Ej heller kvinnor som dött av kobrabett (!). Den delen av Ganges som flyter genom Varanasi används inte av handelssjöfarten, så floden är alldeles stilla och lugn, bortsett från en och annan eka och antik motorbåt.

Just nu är det lågvatten – under monsunen stiger floden uppskattningsvis tio meter, blir säker tre gånger så bred och det blir omöjligt att vandra längs med alla ghat utmed flodbanken.

I övrigt är det fullt med heliga kor på gatorna i Varanasi. Att de är heliga och får vandra som de vill hade man ju hört, men det är ändå svårt att vänja sig på nåt vis.

Framför allt – fattigdomen och misären är sällan så tydlig som i Varanasi, av de platser jag besökt i alla fall. Det är smärtsamt att se.

Här är några bilder från området kring Ganges och trapporna.

Varanasi utmed Ganges.

En ko tittar fram vid en (ett?) av Varanasis ghats.

En man tvättar sig i heligt (och förorenat) Gangesvatten. Kläder på tork i bakgrunden.

Ganges vid lågvatten. Vid högvatten stiger floden minst tio meter och hela landtungan som syns till vänster försvinner.

Vilda apor – överallt i Varanasi.

GANGES: Helig hinduisk flod

VARANASI. Har vandrat utmed en rejal stracka av Ganges igar, dar
troende indier gor allt fran att bada i den fororenade Ganges,
tvattar, handlar pa marknader, utfor ritualer, och branner sina
avlidna slaktingar pa bal, for att sedan sprida askan i floden. Natt
som dag brinner eldarna. Varanasi ar nog detn mest annorlunda stad jag
besokt hittills.

Inte sa gatt om internet i stan. Imorgon flyger vi till Delhi.

To be continued.

CALCUTTA: Kommunisterna firar söndag

Vi blev vittne till en bisarr tillställning som präglade hela Calcutta idag: en stor kommunismhyllning. Det kändes som ett kommunistiskt första maj. De höll ett stort rally på förmiddagen mitt emot monumentet/museet Victoria Memorial och följde upp med en fet manifestation genom stan – inga plakat, utom ett, men lätt ett par hundra tusen människor som gick i en lagom oordnad procession och ställde till oreda i trafiken.

Annars har vi nu, efter två dagar, täckt in det mesta av Calcuttas förvånansvärt kompakta centrum. Det är en stor park – väldigt stor rent av, där det finns en galoppbana och en kyrka bland annat – gamla stan inklusive New Market, centrala delarna med regeringsbyggnad för delstatsregeringen, centralbank och gamla Ostindiska Companiets röda tegelbyggnad. Ett par oinspirerande varuhus där man inte fick lust att köpa något hann vi få in också.

Tanken är att ta tåget till Varanassi vid Ganges, en helig stad för hinduiska pilgrimer. Det gick dock inte att boka biljetterna idag – även den statliga bokningssajten är stängd söndagar – men det finns dock flyg också. Kanske slutar med flyg ena vägen, tåg den andra. Eller buss, de påstås ha "Volvo-kvalitet" på bussturerna (är väl Tata-bussar som alla andra men med Volvo-logga kanske).

Vädret perfekt. lagom varmt, men promenerandet blev ändå lite segt idag eftersom jag har en veckas fotvandring i Bangladesh bakom mig. Man skulle behöva vila upp sig lite...

Nu ska jag dricka upp min Kingfisher pilsner och sova.

Den pampiga kontorsbyggnaden, kallad Writer's Building, i centrala Calcutta där British East India Company, Ostindiska Companiet, huserade under sin glans dagar (under 174 år fram till 1874). Numera en regeringsbyggnad, vaktad av polis och just nu med byggnadsställningar i bambu runtomkring.

Köttavdelningen inne i en stor marknad i vad som paradoxalt kallas New Market i gamla Calcutta.

Middagshöna.

Victoria Memorial, ett hyllningspalats till Indien inklusive ett museum. Toklång kö för varenda indier skulle in idag, förutom dem som hyllade kommunismen, så vi sket i det.

Här hyllar de kommunismen på ett stort fält mitt i Calcutta.

Kommunism-flagga på buss.

Calcuttas armada av Austin-taxibilar ser ut som från 50-talet men är nog faktiskt tillverkade relativt nyligen. Tutar gör de allihop iaf.

BBD, mitt i det centrala Calcuttas administrativa del. Man kunde gissat att de skulle kosta på sig en något piffigare damm, men icke.

Indira Gandhi står staty i Calcutta.

Kommunistpartiet.

INDIEN: Nu i världens största demokrati

CALCUTTA. Landade i Calcutta, eller Kolkata som man säger här, för ett par timmar sen. Taxin, en Austin av förkrigsmodell fast ändå ganska nytillverkad tror jag, tog en timme på sig att jobba sig igenom trafiken in till centrum. Eller uppriktigt sagt vet jag inte om det är centrum precis men inne i stan i alla fall. Calcutta är ännu en megastad, men av det jag sett hittills verkar den ändå vara en promenad i parken jämfört med kaoset i Dhaka.

Stort pådrag på alla rikskanalerna nu: en parlamentsledamot vars namn jag inte lyckats uppfatta tog lokaltåget i Bombay (Mumbai) istället för att skjutsas av sina säkerhetsstyrkor. En politisk markering som ska visa att Bombayborna ska ta staden åter från terror och osäkerhet (minns terrordådet på bland annat ett välkänt hotell i stan för något drygt år sedan).

Lokala valutan: 1000 rupees = 160 SEK.

Nu är jag hungrig så jag ska ut och leta reda på nåt käk. Ska träffa en kollega på semester här i Indien, det ska bli kul. Skönt att prata svenska också och bli förstådd ordentligt för en gångs skull, det är man inte van vid efter en veckla i Bangladesh.

SHIP-BREAKING: Bangladeshs storindustri

Här dör världens fartyg
CHITTAGONG SHIP-BREAKING BEACH. Det här är utan tvekan det märkligaste, coolaste, mest absurda och troligen miljövidrigaste ställe jag varit på. Från en plats längs den milslånga stranden – sedan länge förstörd av oljeutsläpp, asbest, tungmetaller och järnskrot – räknar jag till 20-talet fartyg som ligger uppdragna på den leriga havsbotten. De är alla i olika stadier av nedmontering.

Jag och min kontaktperson besöker tre "ship breaking yards", de metallföretag som ligger på en lång rad mellan stranden och huvudgatan några hundra meter upp i nordvästra Chittagong. Han har jobbat här tidigare, men bytt bransch. Han frågar på ytterligare två-tre ställen, men där släpps vi inte in. Jag får vänta i moppetaxin medan han pratar med personalen vid grindarna, när han vinkar kommer jag fram.
"Behåll kameran i väskan", säger min kontakt med låg röst. Vi går in genom en öppning i en mur och jag se med en gång ett cirka 200 meter långt tankfartyg snett till höger. Hela styrbordssidan är bortsliten. Plötsligt är hela horisonten full av fartyg och delar – motorer, gigantiska stycken av bordläggningen i stål som måste väga hundratals ton. Lång ut mellan fartygsskoven ser jag arbetare som drar vajrar och skär i stälet med skärbrännare.
Det är en sjukt surrealistisk syn, en som få västerlänningar, än mindre västerländska journalister, någonsin får se.
"Nu kan du fotografera", säger kontakten och börjar själv ta foton och filma med sin Nokia-mobil.

• Tidigare inlägg om skeppskyrkogården i Chittagong

Har i övrigt gått en rejäl promenad uppåt i Chittagongs centrum och, faktiskt, nedlåtit mig att äta på Kentucky Fried Chicken, KFC, den kanske uslaste snabbmatkedjan av alla. Men samtidigt den enda amerikanska fast food förutom Pizza Hut jag sett i Bangladesh. Tog en rickshaw åter till hotellet. Har tagit ca 300 bilder från skeppskyrkogården som jag ska gå igenom nu.

CHITTAGONG: Fartygsskrotarnas moder

CHITTAGONG. Det ar oerhort skont att kliva av taget i hamnstaden Chittagang efter sju timmar: sa mycket farre manniskor, sa mycket renare luft. Visst ar det kaos har med, med samma skrotiga bussar som tutar ideligen och rickshaws till forbannelse, men trycket ar valdigt mycket mindre - i den lilla del jag sett hittills - an i Dhaka som tycks vara nara sammanbrott. Fast Chittagong ar alls ingen idyll for det. Nar man gar ut fran tagstationen, passerar en liten parkering i grus och kliver upp pa huvudgatan Station Road mots man av ett stort antal uteliggare som kamperar langs trottoaren. Det stinker mansklig avforing och ar en rakt igenom sorglig syn.

Det forsta som hander annars ar att en kille pa hotellet borjar prata om "ship-breaking", regionens stora industri dar megafartyg kors rakt upp pa stranden nagon mil norrut harifran och huggs ner med mankraft under farliga arbetsforhallanden. Det var en av anledningarna att jag bestamde mig for att aka hit, men sedan har jag last att det ar mer eller mindre omojligt att komma dit - inte minst for en utlanning och dessutom utrustad med stor kamera. Nu menar den har snubben att han kan fixa nagon sorts tillgang sa man kan ta bilder, far se hur det blir med det.

Har kopt annu en skjorta. Kostnad: 20 SEK. Maste snart skicka hem en lada grejor. Har ocksa kopt en kvallsburgare av nagra grabbar i en kiosk vid trottoaren. Fint vader.

JOURNALISTIK: Kulturrapport Nya Zeeland

Jag - en kulturreporter
FILM: SvD har just publicerat mitt jobb om Nya Zeelands filmindustri, som lyfter tack vare James Camerons box office-hit Avatar. Read all about it on the webb eller i tisdagens papperstidning, Kulturdelen (bilden ovan).

JOURNALISTIK: Nya Zeelands "war hero"

Korrespondent-Erik har slagit till igen. Skrev en story om celebrity-krigaren Willie Apiata som det blev debatt om i Nya Zeeland nar jag var dar - finns att lasa pa internet samt i SvD Utrikes i sondags, sid 23.

(Skrivet med engelskt tangentbord.)

Dhaka ett shoppingmecka

Har shoppat idag: ett par skor, en skjorta och en bok. Total kostnad: 115 skr, alltihop inhandlat pa en trottoar i Dhaka city. Anda kunde jag prutat med pa skorna. Boken ar James Clavells "Tai-Pan", en del av hans romanserie om Hongkong genom arhundradena. Har last en senare, fristaende, del tidigare som heter "Noble House" - kan starkt rekommenderas om man vill ha en bild av hur britterna drev Hongkong som kolloni. Han ar en mkt bra storyteller.

Nu: dags for lite jobb. Ska ivag pa intervju, om man nu kan ta sig nanstans med taxi i det har kaoset.

DHAKA: Inte vackert men mycket att se

Middag: kottfarspaj. Fantastiskt god, ska kopa den imorron ocksa. Kostnad: 2,50 kr.

Buss i Dhaka.

Vanlig syn: tidningen sitter uppklistrad pa en vagg. Vad sager upplageavdelningen om det?

Kaos i en gatukorsning. Mycket bra underhallning.

Universitetet i Dhaka forskar pa gron energi. Bilden: solceller & solfangare.

Bussreparation pa trottoaren. Grabbarna till hoger bankar pa ett bromsbelagg, tror jag det var.

Institutionen for kommunikationsvetenskap, Dhaka University. Inte helt fardigbyggt.

Dhaka University.

Skolelever har jympa, bland annat hojdhopp.

Del av en central park i Dhaka. Stillastaende vatten och skrap. Precis bredvid ligger en kinarestaurang.

Del av universitetets idrottsanlaggning, som aldrig blivit klar. Och som troligen aldrig kommer att bli klar. Bakom till vanster finns en ode och tom simbassang.

DHAKA: I en helt annan del av världen

Här bygger de nya fartyg

- mitt i centrala Dhaka

Har gått, gått, gått och gått genom centrala Dhaka och gamla stan, åkt eka på floden, köpt en tågbiljett och stått i gatukorsningar och bara tittat. Den här stan slår det mesta – helst ville man ha en kamera på huvudet som tar bilder ideligen. Och en bandspelare som tar upp ljudet. Vilken intensitet! Och vilken extremt dålig luft, tror bara Manilla slår Dhaka vad gäller luftföroreningar av de storstäder jag varit i. Bangkok ligger eventuellt i samma grupp.

Trafikstockning i Dhakas Gamla stan.

Dhakas invånare är förstås fattiga över lag och det är en aning svårt att få grepp om hur stan egentligen fungerar. Vart ska alla människor? Var jobbar de? Och var bor de? Alla dessa gatustånd med skor, skjortor, morötter, väskor, bananer, äpplen, verktyg; vem köper allt? Män som sitter vid gatkanten och syr kläder, alla överfulla Tata-bussar som brölar omkring med uppskrapade sidor och förståss alla dessa, som det känns, miljontals rikshaws, cykeltaxi. Många har förstås kommit från landsbygden med sina få tillhörigheter och hopp om ett bättre liv, att kanske kunna spara ihop en slant och kunna skicka hem till resten av familjen. Och bland alla dessa vanliga Dhakabor ser man inte sällan affärsmän i kostym och laptop-väska och mobil i näven. Mellan alla söndriga, sorgliga bussar en och annan splirrans Toyota.

Jag ute i flodvimlet.

Gamla stan sträcker sig utmed floden Buriganga en kilometer eller två. På andra, södra, sidan ligger varven. Här skrotas, byggs och underhålls fartyg med handkraft. I verkstäder smids propellrar, målas ankarkättingar, böjs stålplåt och svetsas skrov. Metallen fraktas upp från de ökända skeppsskrotarna utmed kusten i Chittagong. Mellan verkstäderna – bostäder. På södra sidan bor de fattigaste av Dhakas invånare, men samtidigt har de jobb på varven. Jag guidas rung av två båt-snubbar jag träffar vis Sadargat, färjeterminalen.

Mitt mellan fartygsskrov, rostiga plåtar och lerig flodbank klampar vi rakt in i en statligt driven skola. Läraren, vars namn jag glömt, är glad över att få svenskt besök. Han hälsar och frågar varifrån jag kommer. Ungarna, kanske 30-40 stycken i årskurs 1-5, ska nödvändigtvis ta den ljushyade – trots en ansenlig solbränna – besökaren i hand. Jag plåtar dem och visar dem hur de ser ut på displayen. De har i alla fall lärt sig "Hello" allihop. (Bilden blev tydligen lite knas vid uppladdningen.)

South Asian Games, ett stort sportevenemang, pågår vid Nationalarenan mitt i Dhaka och kanske är det därför polisnärvarion är så hög. Utanför entrén hänger poliser och vanliga invånare och tittar på när ett pojklag övar fotboll. De där två flodroddbåtskillarna, som får väldigt bra betalt för sin sightseeing med deras mått mätt, tror sig bestämt veta att "Sweden is very good at football". Jovisst säger jag och kastar in "Zlatan" i diskussionen, men så långt sträcker sig inte deras sportsliga kunskaper. En pinsamhet inträffade igår, i samband med invigningen av sportspelen: hissen i ett av hotellen "överlastades" (är en teori, en annan att hissen inte underhållits sedan 1970 typ) med atleter från ett besökande land och brakade ner i källaren. Fyra-fem pers till sjukan. Flera av idrottarna verkar för övrigt bo på mitt hotell, Victory.

Det kräver energi att traska runt i Dhaka. Ständigt måste man ha koll på alla dessa cykeltaxis som ofta kommer bakifrån och vars förare inte alltid inser att fordonet är bredare än framhjulet. Risk finns att få en hjulbult från bakhjulet i låret. Bussarna tutar, allihop, men bromsar inte nödvändigtvis. I hela stan i dag har jag bara sett ett enda stoppljus igång. Det lyste ilsket rött, utan att trafiken saktade ner nämnvärt.

På kanske hundra män ute på stan går en, max en, kvinna. Dhaka är männens samhälle – vad gör kvinnorna undrar man?

Imorgon ska jag kolla in "Independence War Museum", ta en sväng förbi universitetet och även beta av en del andra sevärdheter i och kring centrala Dhaka. Ska också försöka boka upp en utflykt, det finns ett par researrangörer som rekommenderas. Om det funkar beror förstås på om de har nog med folk uppbokade – idag har jag bara sett västerlänningar, i alla fall ljushyade västerlänningar, vid ett enda tillfälle, utanför "PInk Palace" i Gaml Dhaka. Vet att samma sak hände i Filippinerna: skulle jag åka på båttur och kolla valar, eller vad det nu var, var jag tvungen att hyra en hel båt.

Annars: Inte helt enkelt att hitta internet, blir minimalt bloggat ett tag gissar jag.

BANGLADESH: Dag 1

Framme i Dhaka
DHAKA. Det var fullmåne över Bangladesh när vi – jag, en tyskfödd advokat bosatt i London och 150 bengaler – landade på Zia International i Dhaka två timmar försenade. Redan innan planet taxat en meter i Kuala Lumpur körde det ihop sig: först skulle de tanka kärran vilket tog tid. Sen kom nåt geni på att en av benglaerna på något vänster kommit ombord med felaktigt eller falskt pass varvid reglementet föreskriver att man inte får lyfta. De ropade ut i PA-systemet två gånger efter människan, vet inte om de fick tag på vederbörande men de blev i alla fall tvugna att riva ut väskan ur lastutrymmet. Drygt en timme efter utsatt tid rullade Air Asia-maskinen ut mot startbanan. Mig gjorde det inget, jag satt och sov vid mitt fönster.

Nu är jag i alla fall i Dhaka, i ett bra och bisarrt billigt hotell i förhållande till kvalitén – ca 200 spänn natten – längs VIP Road eller Inner Circular Road som jag tror den också kallas. Hade inte bokat något innan men det här står med i Lonely Planets listning över boende så eftersom det redan var mörkt när jag kom in i stan med taxin så körde jag på det. De billigaste ställena kan man lika gärna skippa, enligt Lonely Planet, eftersom de helt enkelt inte tar emot utlänningar. För kvinnor, liksom för par som inte är gifta, kan det också bli problem att få ett billigt rum, typ hostel. Som sagt, allt enligt guideboken som kan ha fel ibland.

Det närmaste jag kommer tidigare erfarenheter av städer i Dhaka-klass är Phom Penh i Kambodja. Undrar om den kanske är aningen fattigare ändå, där får man räkna med mc-taxi och grusvägar inne i stan, men annars är Dhaka inte långt efter. Gatorna är svagt upplysta, folk rör sig hela tiden på trottoarerna där det säljs mat, kläder, skor, cigaretter, frukt från stånd upplysta av stearinljus, men icke öl för det här är ett muslimskt land. Det diskuteras, läses tidningen och umgås i största allmänhet. Så mycket med än så har jag inte hunnit se idag.

Imorgon ska jag lämna in en rejäl påse tvätt och sedan ägna dagen åt att dels köpa en tågbiljett till Chittagong, har läst att man ska beställa i god tid, dels kolla in Gamla Dhaka som ska vara sevärt. Känns roligt att vara här även om jag inte kan räkna med att bli förstådd av så många eller komma i samspråk med västerlänningar – här är man mestadels ensam vit. Men det är mera spännande att resa här än i Nya Zeeland, det är som att en dimridå dras bort från ögonen i länder som bjuder sådana här kontraster. Det är ju det som är att resa egentligen.

SYDOSTASIEN: Snabbstopp

KUALA LUMPUR. Sitter helt svettig kl 08.45 i den stillastående typ 30-gradiga luften på ett hostel i Chinatown i Kuala Lumpur, Malaysia, som jag lämnar om fem timmar för Dhaka, Bangladesh. I Malaysia börjar stan just vakna till liv här utanför. Har ätit frulle på taket och sett solen gå upp. Nu ska jag checka ut och sen gå en snabbpromenad. Hade tänkt tvätta för det behövs med det hanns inte med, får bli i Dhaka istället.

Från Dhaka till Indien flyger jag med det bengaliska hedervärda bolaget GMG Airlines som har den slagkraftiga "First Class All The Way" samt vad som ser ut som en ren (!) i loggan. Faktum är att guideboken rekommenderade det bolaget, det var något annat av de inhemska som inte riktigt nådde upp till normal säkerhetsklass enligt USA:s flygmyndighet.

Men man ska inte alltid lite på guideböcker – i en annan bok, om Indien, påstås det att inga flyg går mellan Bangladesh och Indien, vilket jag härmed kan dementera. I min bok om Bangladesh (Lonely Planet tyvärr, jag gillar Rough Guides bättre) påstås det att det är dyrt att flyga ut ur Bangladesh, men det är inte heller korrekt (såvida man inte tycker att 500-700 spänn är dyrt).

Hade tänkt skriva en rapport om resan hittills här nånstans, framför allt sammanfatta Australien och Nya Zeeland men det får vänta lite. NZ hann jag inte se så mycket av, jobbade sammanlagt fem-sex dagar där. Men min snabbanalys blir att ska man välja mellan Australien och Nya Zeeland: välj Australien först.

JOBB: Mobil redaktion igen

AUCKLAND igen. Först: låt oss utbrista i ett unisont Äntligen! apropå nyheten att Saab Automobile till slut sålts. Hur länge det klarar sig är en annan historia, men som Saab-ägare (svart 9-3 Vector, 06:a med sportpaket) kan jag inte låta bli att tycka att det är rätt festligt ändå. Dessutom säljs det innan Volvo PV säljs, som ändå är ett betydligt mer lönsamt bolag (Volvo har ju gått med vinst faktismt, bara en sån sak.)

En del av mina reseplaner har ändrats beroende på lite biljettstrul och jobb – har suttit i en av hostellets telefoner och intervjuat folk i Wellingtons filmindustri idag och randat och skickat texten nu ikväll. Storfilmen Avatar av James Cameron gjordes i Wellington, det är temat för storyn. Som bekant spelades ju även Sagan om Ringen (med Gollum i en av huvudrollerna –bilden nedan) in i NZ.

Just inte hunnit med nåt annat än detta, förutom att boka (om) en flygbiljett till Kuala Lumpur runt lunch dit jag åker imorron. Som planerat fast lite senare. Men ska man frilansa, vilket är ett av syftena med den här resan, så får man ta de chanser som kommer och va beredd att ändra en del annat.

Men nu har jag gjort klart dagens värv och ska ta en nypa luft och kanske en onsdagspilsner (fick för mig att det var fredag nyss...) på nån tvärgata till Queen St om nåt ännu är öppet.

Som jag skrev tidigare: oklart när det bloggas nästa gång.

PS Jag har genomfört ett skifte av handbagageväska. Den Eurobag som jag köpte i Stockholm i december har avpolleterats och står nu på ett hostel i Auckland. Den var iofs bra men väskor ställer jag höga krav på och en mindre ryggsäcksvariant visade sig vara överlägsen när jag igår gjorde en liten marknadsundersökning längs Queen Street. Slog till på en rätt platt och mjuk minirygga från Kathmandu (se bild) med rabatt (ca 450 spänn). Den har stadga i sig och många fickor för både ett och annat. Det viktigaste är kanske att datorn ligger bra och att den känns bra att gå omkring med – axelremsväskan kändes tre ggr så tung fast det var precis samma saker i den. Jösses vilket långt inlägg om en så banal sak...

Over'n out.

På väg mot Auckland

Mer idag av vackra kustvägar och, faktiskt, solsken. Fast några "locals" som jag pratade med hade minsann sett regn på prognosen.

Sitter och reseplanerar framåt och kollar en del flygbokningar, hotel/hostel, busstider etc. Eventuellt blir det lite mindre bloggat närmaste dagarna, prioriterar annat när internet finns tillgängligt. Det har dykt upp ett eventuellt jobb, eller i varje fall idé till ett jobb, som jag funderar på att riva av vilket möjligen påverkar den närmaste planeringen. Och idag har jag faktiskt fakturerat! Fast riktig högkonjunktur är det inte riktigt i min firma ännu...