Boracay mot syd

Boracay mot syd

Stranden alldeles nedanfor mitt stalle

Stranden där jag bor. Sahar ser det ut overallt ungefar. Det roliga ar att det ar so manga filippiner har som ocksa semestrar. Det trakiga ar att det ar nastan lika manga vasterlanningar.

Från en av världens största städer till en mkt liten ö

BORACAY. Det här molniga vädret har förföljt mig en timme söderut från Manilla, till lilla Boracay där jag precis hyrt ett rum. Flygplatsen är en remsa cement bredvid vattnet med en låg bergskedja till höger och en liten fesen stad, by kanske, mitt emot. De lastar av väskorna direkt på plattan och rullar dem 50 meter till en sorts miniterminal där vi turister - inkl danskar och tyskar - står i en skock och ser bortkomna ut. Sen köper man en knippe biljetter som inkluderar en tur med mc-sidovagn till en brygga, där man kliver på en gisten dieseldriven trimaran, som kör skocken över sundet till Boracay.

Efter ännu en tur med en svårt pressad Kawazaki-mc-taxi med mig, ryggan och vad som verkade vara en hel filippinsk familj har jag nu alltså kommit till White Beach, Boracay. The place to be, om man ska tro reklamen. Träffade en kvinna på mc:n som driver bungalowhotellverksamhet här och efter att, av ren princip, ha lyckats skaka av mig de jobbiga månglarna som väntar vid alla bryggor så valde jag hennes ställe. 1500 peso natten, ca 270 kr kanske. Går säkert att hitta billigare om man vill, det gör det alltid.

Hon lärde mig något om vädret - de här molnen är tydligen normala för årstiden. De varmaste månaderna är mars-maj, nu däremot smälter den sibiriska isen, menar hon, och söker sig ner genom det asiatiska flodsystemet och kyler Sydkinesiska sjön. Inte vet jag om det stämmer men det duger för mig som förklaring.

Inte för att det är kallt på nåt sätt, det är behagligt och fläktar en hel del. Men det får gärna bli lite sol några dagar, tack.

Usch, nu hör jag en svensk karl stå och prata i mobil här nedanför. Man kommer inte ifrån att detta ändå är ett turisttillhåll. Jag räknade med att stanna ev upp till en vecka men nu får jag se. Kanske blir fyra-fem nätter. Ska utvärdera alternativen. Och se mig runt lite. Och förstås - bada.

/Erik

0705650021
0706356502

Dominoeffekt på flygplatsen

Ett plan blev försenat en kvart vilket tycks skjuta hela tabellen bakåt. Min flight 6K889 till Caticlan ska numera gå 12.45. Nu är klockan 12.36 och inget plan i sikte. Kl 13 ska inte mindre än tre flighter avgå till samma ställe, de lär försenas allihop.

Welcome to Manilla Domestic Airport.

Trycket på Arroyo växer

Den religiösa ledaren Eddie Villanueva vädjar nu till Filippinernas fem högsta politiska ledare att bortre från personliga hänsyn och istället hitta ett sätt att minska det folkliga raseriet mot president Gloria Arroyo. Annars är risken att blod kommer att flyta, säger han till Philippine Sunday Inquirer.
Protesterna mot Arroyo har jag eskalerat de senaste dagarna efter misstankar om korruption i samband med en affär med ett bredbandsbolag, enligt tidningarna.
Arroyo anklagas också för att ha manipulerat tidigare valresultat.
Senast Arroyo var i lika hårt blåsväder var 2005, då i en skandal som inkluderade illegal buggning i samband med ett påstått riggat val året före, skriver The Inquirer.

Diamond hotel, Manilla. Här gick jag på

Diamond hotel, Manilla. Här gick jag på muggen.

Manilla visar sin bästa sida

En perfekt dag, så här ska semester vara. Resedamen på hotellet har fixat en flygbiljett till söndag fm. Så var det klart. Efter det och min lunch tog jag en långpromenad genom Malate söderut, sedan höger och över Roxas boulevard som löper längs Manillabukten.
Där, på en sorts halvö, ligger Imeldas kokosnötpalats. Som var stängt. Men det gjorde inget, för på vägen dit passerar man ett annat av hennes påhitt. Under Ferdinands valturné 1965 deklarerade hon att om han vann, skulle hon låta bygga en ny nationalarena. Så blev det också. Det är en mycket imponerande byggnad i betong med två breda uppfarter som vrider sig runt en fontän på framsidan. Själva byggnaden har formen av en suggestiv gigantisk låda och bortom den en ännu större låda. Jag antar att man kan kalla alltihop bombastiskt. Man fick inte plåta inuti, vilket jag gjorde ändå med mobilen. Trapporna är breda och hela formen är som ur någon harry potter-film eller så. De höll på att öva ett kommande dansnummer vilket jag och några andra turister tittade på. Man är typ ända västerlänning nästan överallt för övrigt.

Efter det la jag in mig på spa i tre timmar. Anläggningen är i ett gammalt kolonialt hus med en innergård där de har tre pooler under palmer och bar himmel. Det porlar vatten. Bäst satt jag där och bubblade i en pool ihop med en filippin när en kille kom och undrade om vi ville ha te. För fan, bring it on. Jag som inte dricker te drack en kanna te. Mkt rogivande alltihop.

Nu har jag just ätit en massa mat på en filippinsk restaurang vid Roxas där man också måste lämna sin revolver i entrén. Jag sitter och försöker se om någon lämnat in någon. Tror inte det.

Dricker San Miguel Super Dry.

På gång

Sov länge och dåligt - de håller på och bygger om hotellet på min våning - och sitter därför nu och väntar på min brunch. 'Please surrender your firearm' står det på en skylt utanför. Jag börjar gilla det här stället.

Innan dess uppdrog jag åt en resedam på hotellet att boka mig en biljett till Boracay. Ska åter inom en timme och se hur det går. Annars är dagens modesta mål att hitta ett massageställe eftersom ryggen gör ont eftersom madrassen är åt skogen. Det svåra är inte att hitta ett massageplejs utan att hitta ett som inte är en förtäckt bordell. Guideboken har ett tips som jag ska pröva.

Jag ska också åka och titta på Imelda Marcos vansinnesbygge The Coconut Palace som hon lät bygga inför ett povebesök. När han hörde vad det kostat åkte han nånannanstans.

Demonstration ger trafikkaos

De demonstrerar mot president Gloria Arroyo längs Ayala avenue i finansdistriktet.
- Alla i regeringen är korrumperade i det här landet, förklarar min taxichaffis grunden för missnöjet.

Lunch at Shakey's

Har hittat ett pizzajoint, Shakeys, inne i ett köpcentrum som sett bättre dagar. Har gått en bra bit längs bland annat Finance road, som visar sig vara en transportled för tung trafik mitt inne i stan, troligen för att hamnen ligger i närheten. Eller så gillar de bara att köra långtradare i stan. Avgaserna ligger som en blå svans längs vägen.

När jag gick in i köpcentrat fick jag visa upp innehållet i väskan för vakterna. Här är ett jäkla oväsen, varje matställe spelar sin musik plus att det sitter en stolle och trummar utanför.

Ska kolla lite här sen ev en taxi till finanscentrat Makati.

Måste byta mobilnät så fort jag ska skicka något på mobilen för att få 3g. Fattar inte varför. Risken är att det här blir en kostsam resedagbok.

På historielektion i skuggan

Här är jag nu på morgonkvisten vid Fort Santiago, en del av stadsdelen Intramuros i Manilla. Taxichaffisen körde mig till immigrationsmyndigheten (!) först så jag fick leta runt lite. Standarden här är något bättre än där jag bor i Malate.

Men man får förklaringar till sakernas tillstånd längs vägen. Manilla bombades rätt svårt under kriget och USA hade problem att klara av Japan till sjöss, även om amerikanskt pansar var bättre, har jag fått veta. Så när en rad efterföljande mer eller mindre korrupta regimer hade att bygga upp Manilla efter kriget och självständigheten är det kanske inte konstigt att det gick som det gick. Förklarar kanske vissa av dessa mängder fula betongkomplex av sovjetsnitt man ser överallt.

Den här parken i fortet är i alla fall en skön avkoppling till avgaskaoset utanför. Ska hänga här någon timme. Mycket kvavt och molnigt.

San Miguel och chilipasta

Sitter på en trottoar mitt i ett restaurangkvarter, mitt emot nåt som heter Havana café. Fått in ölen och pastan. Mat kostar från ca 40 kr här.

Massiv trafikstockning utanför hotellet kl åtta på kvällen.

Miljön på hotellets agenda

I en av världens kanske skitigaste städer hittar man ändå positiva tecken: lägger man den här brickan på kudden så byter de inte ut lakan o handduk varje dag, utan kanske varannan. Sparar vatten etc. Det tycker jag är bra.

Jag har sovit 90 min och därefter lokaliserat Malates restaurangdistrikt som ligger ca 400 meter härifrån. Dit ska jag nu. Kl närmar sig 20-tiden.

Några Manillabilder

Tagna den 14 feb 2008. Jag på mitt hotell. Arbetsförmedling på Mabini Street, Malate. Renovering pågår där de spänt upp ett skyddsnät över gatan. Foto på en av de finare byggnaderna i området.

Avgaser, moln och värme

MANILLA. Första intrycket av den här megastan är: sliten. Jag har inte sett ett enda nybygge eller ren yta än, men jag har bara varit här i tre-fyra timmar förvisso. Även New York är ju sliten och välanvänd fast ändå charmig, så det finns hopp.

Luften däremot är den sämsta jag varit med om. Hornsgatan, som det klagas på, måste vara ett sanatorium i jämförelse. Tackolov fläktar det lite och är molnigt, annars vore det typ outhärdligt. Luften är packad med avgaser och har en svag söt ton av sopor. Tror tillomed Bangkok var bättre.

Inga problem på flygplatsen, rätt nedgången den också. Jag hade med us-dollar och växlade in en del av det till filippinska peso i en banklucka vid bagagebandet. Fick en gigantisk bibba sedlar och förväntade mig att bli rånad per omgående men det gick bra. Det var väldigt gott om beväpnade vakter vid flygplatsen så där är man nog safe oavsett sedelbunt.

Vakterna finns förresten överallt och förstärker känslan av potentiell kriminalitet ihop med de slitna fasaderna. De grabbar som vaktar bankerna är beväpnade med nåt som liknar avsågade hagelgevär, vilket säkert kan vara precis vad det är. Utanför hotellen nöjer de sig med revolver a la Jesse James.

Fast filippinarna är hjälpsamma, har jag redan märkt. De frågar om man vill ha taxi som på alla andra ställen men visar en också till rätt hotell tex. Jag gick in i fel först, det var lite dåligt skyltat. Och när jag på en Mcdonalds välte ut en cola i grenen kom det snabbt en betjänt med en ny.

Bor på nåt halvsunkhotell som heter Las Palmas, av alla namn, i distriktet Malate ett par gator från Manillabukten.

Delade taxi in till stan med en schweizare vars namn jag glömt men som varit här i tre månader tidigare för att jobba som datatekniker i en organisation som tar hand om gatubarn. Vi bytte nummer, ska kanske ut och ta en pilsner sedan. För övrigt har jag just öppnat en blaskig San miguel ur min minibar.